Viggo och Evelina!
För det första vill jag säga att jag idag fått tillbaka mitt hopp om mänskligheten. Jag bestämde mig nämligen för att jag skulle ta spårvagnen in till stan och det är ju lite ångestladdat i sig. För det första så är det tre stoora trappsteg upp&ned som man ska lyckas klara av ensam - fy farao! och för det andra så är det ofta packat med folk, me not like. MEN jag fick hjälp både på och av både in till stan och hem - underbara snälla människor - TACK!
Väl inne i stan mötte vi Annicka och lilla Evelina. Det blev kaffe och en ordentlig genomgång av våra förlossningar och hur vi haft det efter samt vad bebisarna gör för grimarser, amning, sömn osv.osv. det var verkligen en superdag! Var man uppskattar att ha någon att prata med som är i samma sits!
Har även avklarat den första allmäna amningen, det gick superbra
för både mig o Annicka, blöjbyte i vagnarna klarade vi galant det med.
Här har vi dom, Viggo 2 veckor och Evelina 3 veckor:
jävla dum jag var som inte tog ut nappen, lätt att vara efterklok. Jaja, vi ska ses
snart igen så då blir det fler bilder - utan napp!
Ser ni att våra bebisar har likadana byxor? När vi var gravida köpte vi dessa ihop.
Det roliga var ju att vi då båda visste könen och sa att när vi sedan ses med våra
bebisar så ska de ha dessa brallor, tur att båda kom ihåg det! :)
bebismys!
träffa min vän Annicka o hennes dotter Evelina som föddes
på Viggos BF - 5 november.
Ska bli supermysigt med massa bebisprat!
här sitter Viggo duktigt o tittar på när jag fixar mig:
och se vilken fin body som åkt på sötnosen
kul att få bilder på honom när han är så vaken o glad.
Idag är han inte alls lika klängig som igår - tacka gudarna för det. :)
Give!
Angående detta med skrikande ungar
SÅ när alla jäkla mammor sitter o babblar om att det ju är en självklarhet att barn skriker ibland och att det inte borde störa folk så skrattar jag bara. Hur jäkla kul är det att sitta på ett fik och bredvid sitter en morsa med en gallskrikande unge? Fy farao vad irriterande det är. Alla har väl dessutom sett de mammor som ser totalt uppgivna ut? Ungen skriker och mamman bara tittar på honom/henne med stoora mörka ringar under ögonen och en tom blick - hon har helt enkelt gett upp. Dom mammorna är de värsta någonsin att ha i sin närhet!
Om jag skulle vara på ett fik och Viggo skulle börja gallskrika och inte
slutar av att jag tar upp honom så skulle jag bannemig gå ut tills han
lugnat sig. Jag skulle tycka att det var pinsamt att vara en av dom jag
såå länge suckat åt.
Någon pratade om barnfria fik och jävlar vilket liv det blev!
Jag förstår idén helt o hållet! Jag hade varit stammis där
innan Viggo kom.
Grattis Carro!
men vi klarar oss allt bra, grabben och jag. Natten har fungerat
bra men det tar sin tid att få honom att somna i vagnen eftersom
han helst vill att man ska ha handen tryckt mot hans ansikte och
det är inte den skönaste ställningen för mamma :)
Håll kvar!
helt facinerad av vår tavla och kan sitta och stirra på den ett
bra tag, han älskar den!
Det andra är att han gärna vill att man håller handen över hans ansikte.
Man ska alltså hålla fast nappen och sedan ha resten av fingrarna i
ansiktet och då håller han gärna fast en så att man verkligen inte släpper.
haha, tokunge!
det tredje är att han spänner benen så jäkligt att han verkligen står
när man håller upp honom, superstark är han!
det fjärde: han gapar när man närmar sig med nappen.
Det är mysigt att se honom utvecklas, att det händer nya grejer hela tiden
men det känns samtidigt som att tiden då springer iväg! Han är starkare i
nacken så snart kommer man inte behöva stötta upp huvudet mer. Min lilla
bebis växer så det knakar!
Första advent
det är ju galet att det redan är första advent! Igår slog jag in mammas julklappar (inhandlades i somras) och Annas står redan klar så lite är iaf gjort. Dock har man ju mycket mer tid på sig detta året än någonsin, nu är man ju mammaledig och kan handla julklappar på DAGEN och inte på eftermid./kväll när det är totalt kaos. Kommer bli super. Har ju dessutom sällskap av Annicka som också är mammaledig! Woho!
Nu ligger mina killar o sover och jag passar på att njuta av en
ansiktsmask och negerbollar <- det heter fan det!
Hoppas alla får en mysig första advent!
dör man blir det mjölk hos karln!
att män också kan amma men det kommer ju inte lika snabbt
och enkelt som för oss kvinnor.
Efter att ha tänkt lite snabbt säger Andreas:
- Måste inte du dö så att jag gråter o får massa hormoner o så då?
hahah!
Rehab
NU ska vi iaf in till stan - jag behöver komma ut!
Julgrejer o ljus ska inhandlas (buu..) och kanske
någon julklapp om man har tur och hittar någon.
Tjohej!
Grinolle!
jag ska vara själv med honom ikväll. Han grinar och skriker och är
inte nöjd om han inte får ligga tätt mot en, såfort jag försöker få
honom att ligga i vagnen, sängen eller bredvid mig blir han tokig!
så han kommer väl ligga klistrad mot mig hela kvällen. Hur ska man göra
med detta att äta då? Får väl se hur jag ska lösa detta problemet.. Nej, nu
har jag en skrikandes unge att ta hand om..
Förresten ni mammor;
Hur gör ni med amningen när ni är på stan?
Massa blöjor!
ännu snyggare när man bär runt på detta och möter någon i trappuppgången på
vägen ut med famnen full av detta kan jag tänka mig. Fick en fin blick iaf..
Tiden går snabbt..
jobba igen. Då ska vi vara ensamma här på dagarna, känns lite trist
men ändå gött att få igång någon sorts vardag.
Ikväll ska mannen på julbord med jobbet så då ska jag och Viggo ha
myskväll här hemma med Greys och massa gos.
På tisdag ska jag äntligen träffa Annicka och hennes dotter Evelina som
föddes på min BF dag - 5 nov! Ska bli kul att få se den lilla tjejen och
prata förlossning och bebisprat med någon som är i samma sits.
Någon dag i nästa vecka hoppas jag också på besök av min älskade lilla
extramamma - Sigrid. Så dagarna kommer inte vara helt innehållslösa :)
en promenad
även om solen lyser. Vinden är vidrig - hade dte inte blåst
hade man nog kunnat njuta lite mer.
Anyways så lekte jag fotograf idag på vår lilla promenad.
kan väl inte påstå att naturen är så vacker o full av färger direkt, det syns
på bilderna hur kallt det är! Brr.. Är iaf glad att vi inte har massa snö, än..
och vi avslutar med älskling och vagnen
Mätt o belåten.
när han ska undersökas och vägas. Heja Viggo! Allt såg fint ut och
sjuksystern var nöjd med lillkillen som var pigg o glad.
Fick även syn på en våg och har nu vägt mig för första gången
sedan förlossningen - dte var på tiden att stilla nyfikenheten!
Viggos födselvikt: 3835
Viggos nuvarande vikt: 3990
Min vikt innan graviditet: 55
Sista graviditetstiden: 65
Idag: 55
WOHO! Vi är jäkligt nöjda både jag och Viggo.
Nu ska mamma bara träna magen så den ser fin ut också ^^
Såhär snygga var vi idag (Viggo är ju tuffast i stan såklart!)
Dags att vägas!
ska bli kul o se vad han väger nu, lite knubbig är han
allt ;) Två veckor gammal idag också btw :)
mina söta tossor
efter att ha sett en bild på Carolines blogg så var
jag tvungen att visa hur söta dessa små saker är
på vårt lilla monster:
och en blöjrumpa är väl också det sötaste som finns?
min lilla gosunge!
magen försvann
hamnade ju längre ner - kasst!
Det är ju helt sjukt egentligen hur kroppen återhämtar sig.
Jag är himlans glad att jag läkt så bra och inte känner av
stygnen det minsta och är även glad att slippa vara tjock &
otymplig. Magen har dragit ihop sig riktigt bra och nu börjar
man se ut som en normal människa igen!
Dålig bild, men det får ni stå ut med. Det är ju inte ansiktet
man ska glo på utan det faktum att magen är borta ;)
TADAAA!
Tack farmor!
Grabben kommer vara riktigt snygg i dessa kläderna.
Body, harembrallor och strumpor
(de från P.O.P är superbra, de sitter verkligen uppe!)
och skitsnygg body och brallor - mamma som älskar stjärnor blev superglad!
och idag fick vi besök av Peter, plast farfar, och fick ännu mer presenter!
En degellapp (ni vet ju hur mycket jag älskar sådana) med en dödskalle
och två vagnmobiler/stroller pal:
TACK! <3
vi fick även hit en gran och lite kulor, gött att ha det klart inför vår första jul som
en liten familj. Även om jag inte gillar julen (det är så himla hysteriskt och galet!)
så kommer detta bli något speciellt.
Lycka
min sjuka karl
sakna magen?
gravidmage och att känna bebisen där inne, det håller
jag inte med om ett dugg. Jag saknar inte den stora
magen för fem öre, tvärtom! Lyckan är att dne är borta!
Jag kan röra mig som vanligt och ha på mig normala
kläder - jag kan ha på mig JEANS!
Nej, en bebis utanför magen är tusen gånger bättre även
om det gör ondare när han sprakar mig i magen nu ;)
en grå dag i Oslo
Det ser inte direkt lockande ut att ta sig ut och gå heller idag.
Oslo är kallt & grått - då stannar jag hellre inne och gosar med
en bebis på bröstet, men vi behöver nog lite luft..
Någon mer som har en bebis som HATAR skötbordet?
Oftast skriker Viggo som en tok bara man lägger ner
honom där.
Nya favoritstället
så får det näst bästa duga - vagnen. Här ligger man varmt
och är gött nedbäddad.
myspys
Viggo - han blir lite lagom bortskämd denna ungen. Ska visa er allt fint
han fått imorgon. :)
Mys med farbror
och såhär ser man ut när man är supernöjd och lite tjock ;)
Nymatad och med torr blöja gör susen!
Tack Fiya!
påminnelse om att det kanske fanns något där som väntade
på mig. Sagt o gjort, ner o kolla posten och där låg det ett paket
från Fiya o väntade!
Världens tuffaste skor till Viggo låg där i! TAACK!
We love them!
Finaste korten
alltid. Ett till Viggo och ett till med med ett långt brev innuti som
fick mig att böla som en barnunge. :)
kortet till mig (utsidan) :
och kortet till Viggo:
min mamma kan allt detta med kort hon!
en helt vanlig dag
och byta blöjor. Idag har vi iaf hunnit en sväng nere på stan.
Det var riktigt skönt att få komma utanför lägenheten och få
lite luft, även om det är jäklans kallt ute..
Snart blir det pommes, kött o beasås och då hoppas vi att Viggo
kan vara så snäll att sova under tiden så mamma o pappa kan
få äta tillsammans. Han gillar inte det där med att ligga ensam så
oftast vaknar han upp o gnyr efter oss den lille krabaten.
Hoppas alla får en mysig fredag!
En vecka gammal
Är han redan en vecka gammal? Jisses vad snabbt det gått
förlossningsberättelse del 2
Runt halv tre på natten kom vi in till sjukhuset i Drammen. Vi fick en supersnäll jordmor (BM) som pratade med oss om hur graviditeten varit osv. och jag kan ju säga att värkarna då inte blev bättre, fy tusan!
Var nu 4 cm öppen.
Blev erbjuden akupunktur och tackade ja, vad som helst som kunde få bort denna hemska värk! Skulle dock ha tackat nej, fy helvete vad ont det gjorde! Det kändes som om hon satte in el i ryggen på mig och torterade mig. Nej usch, de nålarna fick tas ut snabbt och epiduralen var ett måste.
Läkaren kom och såg ganska nonchalant ut, vi gillade henne inte helt enkelt. Fick först en spruta med lokalbedövning och sedan kom den stora nålen (som man fasat för efter att ha sett den på TV) och det kändes inte ett dugg! Det var som ett tryck men inget mer.
Halleluja! Jag svävade på moln när epiduralen började fungera. Värkarna försvann och jag och Andreas fick vila en stund. Nu var jag 6 cm öppen och det kändes som allt gick i snigelfart. Tyvärr fick epiduralen kroppen att slappna av lite väl mycket, jag öppnade mig inte mer och värkarna var inte lika starka så till slut fick de ta mitt vatten för att skynda på det lite och då var det missfärgat. Efter att tag hade jag slangar överallt!
Epiduralen från ryggen, vätskeersättning och värkstimulerande från handen och två från stora plattor på magen som mätte Viggos hjärtslag (denna byttes snart ut mot en de satte på hans huvud så då var slangen där istället) och en som mätte mina värkar. Det var sådär enkelt att röra sig..
Eftersom vattnet var lite missfärgat ville de ha ut Viggo så snart som möjligt och vi fick då höra:
- Vi har tre timmar på oss att få ut honom innan vi får be en läkare att komma in med sugklocka.
PANIK! Sugklocka? Aldrig i livet! Det var bara att börja trycka på för allt vad jag hade. Runt mig hade jag vår jordmor (som faktiskt var svensk!) och hennes elev som var superduktig. Andreas var vid min sida hela tiden och var helt fantastisk, jag var imponerad över hur otroligt duktig han var!
Mitt uppe i allt så spydde jag upp allt jag fick i mig. De ville att jag skulle äta och dricka mycket men allt kom bara upp igen – bara det gjorde mig irriterad och less på allt.
Sen låg jag där och tryckte för allt jag hade. Viggo levde dock upp till sitt namn, monstret, och fortsatte att jävlas lite med sin stackars mamma. När jag tryckte på syntes det att han kom ut men under mina korta andetag mellan drogs han in igen, som en surikat sa Andreas.
När jordmor såg huvudet frågade jag om han hade något hår
- Ja det är lite men jag tror inte att han har så mycket.
Tji fick hon! När han väl kom ut sa hon:
- OJ vad fel jag hade om håret!
I början gick det bra att trycka på. Jordmor och Andreas hjälpte mig så gott de kunde och smärtan var hanterbar (även om epiduralen nu släppt på ena sidan så värkarna kändes riktigt tydligt igen) men framåt slutet fick jag panik.
När han verkligen var på väg ut hade jordmor tydligen händerna runt hans huvud för att han inte skulle åka in igen så ni kan ju tänka er hur det sprängde, sved och tryckte där nere. Jag vet inte vad jag tänkte mer än att jag verkligen trodde att jag skulle dö, jag trodde aldrig att man kunde ha så ont utan att svimma av. Jag skrek och tårarna sprutade, jag tryckte på samtidigt som jag verkligen bara ville ge upp.
Sen kom han äntligen ut, mitt efterlängtade lilla monster. (Vi hade tre timmar på oss och han kom en minut innan den tiden gick ut så i tre timmar låg jag o krystade). När han väl var ute fick Andreas sätta sig ner, det hade blivit lite för mycket för honom att se mig så och min modiga älskling hade sett allt som hände där nere.
Viggo kom snabbt upp på min mage, i samma stund som han kommit ut försvann all den smärtan som tidigare varit så outhärdlig och nu var han här. Hur overkligt det var? Det finns inte ord. Han skrek lite med lugnade sig snabbt och låg och tittade på sin pappa.
Sen skulle moderkakan ut och det har man ju också hört en hel del skräckhistorier om, men jag tryckte på två gånger och splash så kom den ut. Något ska väl vara enkelt också? Sen sydde de några stygn och sen var det äntligen över.
Viggo kom ut 14.59 (en minut innan de skulle ha kallat in läkaren) och var helt perfekt. Även om det var något av det värsta jag gått igenom är detta det jag kommer vara mest stolt över i hela mitt liv. Jag klarade det och nu har vi äntligen vår son här hos oss.
Mys med mamma
Viggo gillar att mysa ihop sig på magen och lyssna
på ett bekant ljud - mammas hjärta.
förlossningsberättelse del 1
Blev ganska långt så jag får nog dela upp det lite. :)
här är iaf del ett, början på resan mot att få träffa monstret.
Natten till den 10 november vaknade jag av att ryggen värkte otroligt mycket. Låg o vred och vände mig i över en timme innan jag kunde sova igen. Under hela dagen värkte ryggen och jag försökte klura ut om detta verkligen kunde vara värkar eller inte. Man tänker ju att det ska sitta i magen, trycka på nedåt och allt detta men tydligen kan det bara sätta sig i ryggen också och det var då inte ett dugg skönt.
Andreas kom hem från jobbet och kvällen gick. Vi tittade på TV, jag nämnde att jag haft ont hela dagen och han frågade om det var någon idé att vi gick o la oss (värkarna blev bara värre!) och jag sa att det är lika bra att vi försöker, skulle inte förvåna mig om allt bara stannar av.
Tror jag kunde ligga i sängen i ungefär 30 min innan jag gick upp o vankade runt i lägenheten, fyfan vad ont det gjorde! Andreas kom in i vardagsrummet och frågade hur det gick med mig (jag låg ihopkrupen och gnydde som ett skadat djur) och jag försökte förklara hur ont jag hade. Det tog inte lång tid innan Andreas ringde till sjukhuset och sa att vi ville komma in. Nu var det 5 min mellan vissa värkar och bara 2 mellan vissa andra.
Vad säger då kvinnan i telefonen?
– Be henne ta två Alvedon och vänta en halvtimme. Ring om det inte blir bättre.
Alvedon?! Seriöst?! Jaja, vi gjorde iaf som hon sa och en halvtimme senare ringde vi och sa att det då inte hjälpt ett dugg! Medan jag stod och försökte andas inne i vardagsrummet pratade Andreas med sjuksköterskan i telefonen och kom sedan in och förklarade att det var fullt på alla sjukhus i Oslo så vi skulle få åka till Drammen.
- Drammen?! Vadfan ska vi åka till Drammen för?! Hur ska vi ta oss dit?
Jag var inte glad. Vi skulle få en ambulans då vi inte hade egen bil och en halvtimme senare var de här. Jag fick lägga mig på en bår (snacka om att känna sig värre än vad man är) och blev inrullad i ambulansen med två studenter, Andreas fick sitta fram. De klockade mina värkar och lugnade mig. Killen som satt bredvid mig var toppen och klappade mig på handen under varje värk.
Invigning av vagn o bad!
fick det bli ett bad, det var inte alls kul för honom.
men det gjorde nog susen med dendär äckliga navelgrejen för på kvällen ramlade
den äntligen av! Phuu, nu slipper jag kämpa emot viljan att dra i den varje gång
jag byter blöja.
Iallafall så var Viggo nöjd när han fick komma upp från det hemska vattnet och in i
en handduk i pappas famn. (och lite trött, mitt i en gäsp!)
och sen tog vi oss ut på stan med, Viggo trivdes som fisken i vattnet i vagnen och sov
hela tiden vi var iväg. Han låg väl nedbäddad och det såg varmt o gött ut.
det var en mysig dag iaf och vagnen var superenkel och bra att köra. Dock vet jag fan
inte hur jag ska våga ta mig runt ensam sen. Är lite lagom nojig med att ta sig på och
av bussar o allt därtill, men det får man väl lära sig :)
Gudmor Anna
Och jag håller med! Jag har hållt i en bebis innan detta och det var några år sedan
och jag var stel som en pinne hela tiden det lilla knytet låg i mina armar. Ni kan
tänka er hur rädd o försiktig jag var första dagarna med Viggo.
Presenter!
tacka igen för allt vi fått!
Elsy och Lennart hade köpt en supersöt badcape, den kommer
bli en favorit - mamma älskar stjärnor!
och från farmor fick sötnosen en supertuff pike och en söt body som
nu ligger i tvättmaskinen så den kan användas direkt. Lundmyr of Sweden
har så sjukt fina grejer så vi tackar massor!
och från faster fick han en apcool retrodress! Den är väldans stor nu men
jag längtar tills han får ha på den, I love it!
mormor hade köpt en gosig gossedjursnutte och världens mjukaste små
tossor - jag skulle inte tacka nej till likadana ;)
och en sovpåse fick vi med - wonderful! Den ivigdes inatt och det var super
att bara kunna öppna upp när man skulle byta blöja. Kom ju såklart på att
jag skulle fota den direkt efter jag hade fått av honom den och på med nya
kläder.
och min motti hade även hittat en bok om Viggo, haha:
TACK alla underbara <3
Första dygnet hemma
När mamma o pappa kom hade de med en fars dags tårta
till Andreas <3
vi fick MASSA presenter, var som julafton här hemma och bilder o tack kommer
upp när det hinns med. Viggo är ett bortskämt litet monster. :)
Faster Caroline kom också och hälsade på & gosade med plutten
och farmor kom ju också såklart så här var det fullt upp för lillkillen med människor
som ville gosa med honom, han stortrivdes! En del av familjen, farmor, faster o pappa:
och invigningen av sängen gick ju finfint, men det blev att sova mellan mamma och
pappa på natten ändå, hur kul är det att ligga själv? :) Inatt sov han iaf bättre än
någonsin så det var nog skönt för honom också tror jag. Tyst, skönt och mycket mys.
(även om han blev halvt dränkt i bröstmjölk)
och det var mysigt att ligga i mormors famn
Äntligen hemma!
Vill tacka för alla gratulationer, ni för mig tårögd vad söta ni är!
Förlossningen var jävligt tuff och det sjukaste jag någonsin varit med om!
Ska skriva en förlossningsberättelse någon dag :)
Epiduralen var iallafall det bästa som någonsin hänt min kropp,
jag var i himmelriket! Såhär glad blir man när smärtan försvinner:
Hur ska man förklara dagarna som gått egentligen, det har ju varit helt galet! För det första har man så jäklans ont att man knappt kan röra sig (när väl den underbara epiduralen släppt) och för det andra så springer det barnmorskor och sjuksköterskor in o ut ur rummet och tjatar om att man ska kissa, amma och klämmer på magen <- som inte är het efter en förlossning!
Vi har världens duktigaste grabb, här är det då ingen bebis som skriker och gnäller i onödan inte. Han gråter om han vill äta eller om blöjan behövs bytas, annars tittar han mest runt och är nöjd med livet.
Kan ju säga att så var INTE fallet för de omkring oss.
Korridorerna var fulla av slitna kvinnor som knappt kunde gå och bebisar skrek överallt, vi höll på att bli galna! Som tur var har allt gått superbra för oss. Jag har återhämtat mig fint och Viggo fattade direkt hur detta med amning skulle skötas. När han inte ammar så suger han gärna på annat, helst ska hela handen in i munnen :)
Jag hade aldrig klarat detta utan Andreas - han har varit helt fantastisk!
Både under förlossningen och efter då han passat upp på mig och Viggo.
Mina fina pojkar.
Vi bestämde oss iaf för att åka hem i lördags men ja, det fick vi ju inte till slut då de fått för sig att Viggo kanske hade gulsot. Hur skulle min unge kunna ha det, han är ju inte ett dugg gul! Iaf blev vi lovade att få åka hem tidigt på söndagen och vi var lyckliga som tusan när taxin kom o tog oss hem! Inga mer skrikande ungar och GOD MAT när man vill!
Viggo trivs super här hemma och livet är underbart.
(även om det är lite svårt att sitta o att brösten är sprängfulla)
Nu ska mamma byta bajsblöja - tjohej!
Tack för mig!
Fick precis sms av Tora. Viggo är frisk och de får lämna sjukhuset idag! Yey! Så tack för mig! (för denna gången) :)
Anna
Kvar på sjukan! :(
Nu var läkarbesöket avklarat och Viggos värdena var normala. Läkarna misstänkte ju gulsot där ett tag. Men de vill ändå göra en ny kontroll för att dubbelkolla så inte värdena stiger. Så det blir ännu en natt på sjukhuset! :(
hemkomst eller nya läkarbesök?
Jag hade hoppas på att den nybakta familjen skulle få lov att komma hem idag, så därför har det varit dåligt med uppdatering! Misstänker att Tora vill berätta lite själv, men nu verkar det som att de kanske måste stanna någon dag länge. Viggo kan ha fått gulsot. Så det blir ny läkarundersökning kl 19.00 ikväll! Men när hon kommer hem så lovar jag på att ni kommer få spännande läsning. Tora och Andreas har inte bara tagit en massa bilder på Viggo, de har också tagit en massa bilder på moderkakan. Jag hoppas att ni kommer få slippa se dessa bilder. För mig är det nog oundvikligt! Men hon är trött att vara på sjukhuset nu. De vill gärna klämma och fråga en massa grejer och gärna om och om och om igen. Speciellt jobbigt är detta för Tora när hon inte gillar att folk tar på hennes "grejer". Det märks ganska tydligt att hon har varit ensambarn! :) Tora har haft en ganska slitsam graviditet. Tror er som följt bloggen har fått ta del av detta! :) Men igår fick jag ett sms av Tora som värmde i hela kroppen!
Hej Käraste. Viggo är världens duktigaste, skriker bara om det verkligen är något och älskar att suga på alla fingrar (helst på samma gång). Jag har svårt att gå, men lycklig är jag. Ring sen när du slutat. Kärek från oss
Att höra att hon mår så bra gör mig så lycklig. Hon klagar däremot att hon har ont i röven! Men det ordnar nog till sig snart tack vare lite hemorojdkrämer!
Men nu hoppas vi på att familjen kommer hem imorgon! För då blir det tur hem till Tora för att mötas upp allihopa! Mamma, pappa, barn, gudmor, mormor, morfar och farmor!
Det blir nog en uppdatering efter läkarbesöket och håller tummarna att lille Viggo mår bra!
Annatanna
<3 Viggo <3
HALLELUJA, HAN ÄR HÄR!
ÄNTLIGEN har han tittat fram, lille Viggo! Efter att ha krystat i en timme kom han ut! Han gjorde väl en sista ansträngning för att stanna kvar där inne. Ett sista bus inne i magen! Han är frisk och kry, väger 3800 gram och är 51 centimeter lång! Så nu blir det att stanna kvar på sjukhuset fram till lördag ungefär! Anar att det inte kommer ta många minuter innan hon lägger upp bilder på lill-killen! Har lite problem att ta emot mms men det ligger en bild på mobilen! Pratade med nyblivna mormor Ulla för en liten stund sedan! Och hon säger att han ser precis ut som Tora som nyfödd med långt svart hår på huvudet! Försökte göra en liknelse mellan att föda barn och hur jag känner när jag är på spinning. Känns lite ångest fullt innan, sen mitt i undrar jag va fan jag gick med på detta för, och efter känns det jäkligt bra. Och dagen efter han man ont mellan benen från sadlen. Ulla tyckte inte man kunde jämföra de 2 sakerna! Men jag har aldrig fött barn så jag vet inte bättre... än så länge i alla fall! Kommer nog dröja ett par år till. Då får jag nog ta tillbaka det där! :)
Bild kommer förhoppningsvis snart!
Anna
Hej å håå, kæmpa på!!!
Anna
Uppdatering från Gudmor Anna!
Har fått äran att uppdatera Toras blogg nu när hon faktiskt är på gång! Tro det eller ej.. NU SKA UNGEN UT! K. 01.35 fick jag ett sms att hon var påväg in med ambulans.. nej, inte akut. Men det var fullt på alla födselavdelningar i Oslo och då blev det transport till Drammen istället. Det var väl extra kallt i Oslo i Februari misstänker jag ;) Kl. 05.05 fick jag ett samtal och det första hon säger är "-Epidural är det bästa som finns". Haha. De trodde först att de hade "träffat fel" eftersom det blödde men den hamnade rätt tillsist! Så allt går bra. Hon är öppen 6 cm och barnmorskan är jättebra! Så hon hoppas på att monstret är ute innan hon går av sitt pass kl. 08.00!
Ha det bra sålänge! Ny update kommer snart! Och förhoppningsvis så har det hänt "lite" mer! :)
Anna
SMÄRTA!
Bara att hoppas att man inte blir hemskickad, då blir jag GALEN!
vi får väl se när vi hörs igen,
förhoppningsvis inte för snart.
Något kanske sker iaf..
försvunnit innan solen går upp imorgon, men jag har iaf haft
värkar till och från sedan 04.00 inatt men de sitter BARA i ryggen.
Vad tusan handlar det om?
Satt i duschen ett bra tag innan och försökte koppla av, gick sådär,
men gött var det iaf med värme.
Nu hoppas vi att dessa jävla värkarna stannar, ökar och leder till
en förlossning. HÅLL TUMMARNA FOLKET!
Just nu..
Nu ska det väl vara klart med alla gravidsidor hoppas jag. Nästa
ska handla om förlossningen så den får gärna starta nu :)
Hörredu monstret..
Nej, nu tycker jag att det får vara bra älskade bebis.
i över 1 min med 5min mellanrum VARJE kväll för att sedan bara
försvinna ihop med sömnen. Lurendrejeri!)
kallt väder och supergoda munkar
Jag glömde vad jag lovade mig själv - att inte ta mig ut mer!
Jisses vad det värker mellan benen och i höfter&rygg.. PUH!
Kallt som tusan är det också och det kom några små snöflingor
som jag bad dra åt pipsvängen - och de gjorde dom också.
man får tröstäta..
Spännande svar
Kanske inte blev så nöjd direkt.
* Min höft värker hela tiden
Det gjorde det för att bebisen tryckt så det blivit en spricka i
höften som dessutom läkt fel så detta skulle jag nu leva med.
* När monstret ska komma
Bebisen har bestämt sig för att stanna i magen då h*n trivs så
bra att det inte finns någon anledning att komma ut
sen var det andra konstiga grejer som jag inte minns.
Spännande iaf, jag kommer alltid vara gravid med en
värkande höft. Tack för det ;)
Övergiven!
Nu när alla mina bloggvänner och bekanta har fått sina bebisar så har de ju fullt upp med annat, såklart, och helt plötsligt försvinner folket och jag känner mig ensam kvar med min stora mage. Jag vill också vara med i diskussionerna om amning och sömnlösa nätter ju.. Fan monstret, du ska ut nu!
och nyss fick jag för mig att hälla i mig hallonbladskapslar eftersom jag
inte tagit dom på några dagar. Resultat: vidrigt jobbiga sammandragningar!
Jag, Helena och evsan på Trägårn.
Minns tom att det var The Strokes - Last Night som spelades när bilden togs.
Min och evsans absoluta favoritlåt att dansa till!
Grattis Annicka!
dotter Evelina i fredags, på min BF dag ;) Längtar tills jag får
träffa er och tills monstret kommer så vi kan dela mammalivet :)
Annicka, jag, Hanna
Tröstpris!
Man tackar! Förutom en superkväll med tjejerna så blev det ju en lite extra bra
dag/kväll när man får presenter också. ;)
Söndagsmys med ballader
Hur kan man andas utan dom?
Jag minns tusentals gånger när det känts som om tårkanalerna varit helt överfyllda och de måste bara få rinna över, man behöver faktiskt inte en anledning att gråta alltid. Jag minns stunder på stranden i Halmstad (både goda o onda minnen) och långa promenader då jag haft ballader på hög volym i öronen och stängt ute allt omkring.
Vissa låtar kan jag inte lyssna på utan att gå sönder, men de
flesta är fina och har ingen koppling till det mörka.
ibland saknar jag att smyga iväg och gömma mig i ett hörn där det
inte finns någon annan än mig själv. Där jag kan känna mig trygg,
även om allt kraschar omkring. Sen inser jag hur
mycket jag avskyr de tiderna och hur mycket jag längtade bort.
till svärmor
När kommer bebisen?
Min mamma gick över två dagar med mig så det borde vara idag! :)
Både Andreas och Jess tror att det blir den 11:e - då har jag en
läkartid så det är ju både passande och inte ^^
Själv känner jag inte för något speciellt datum alls.. Någon annan?
Idag blir det iaf söndagsmys med AnnaTanna som redan är på ingång.
Jag känner mig ganska handikappad, min högra höft värker konstant
så jag haltar fram här hemma - fin syn va? ;)
om man hade..
Nästa döda kändis
mellan himmel o jord och kom in på Lady GaGa.
efter lite snack om hur hon betett sig och hur läget verkar
vara - inte så bra - så tror vi att hon är nästa stjärna att dö.
Det känns som att hon är en som "borde" dö ung, nu när hon är på topp.
Hon är ju redan lite av en ikon och då passar ju faktiskt döden in.
Vi är inte hemska, bara realistiska.
vecka 41
därmed övertid, men det har man väl egentligen räknat med. Jag som
så gärna ville ha monstret idag, den 6:e.
Jaja. Igår hann jag iaf med lite shopping på stan. Hittade äntligen en fin
badcape till monstret. Letat och letat utan att hitta någon fin innan, men
denna var ju toppen - spec. med tanke på att det är stjärnor på
och så hittade jag en supergo over-size t-shirt på H&M som jag nu ska leva i:
OCH två lampor, den viktigaste var den in till datarummet då det inte finns någon
annan belysning än dataskärmen där inne och det håller ju inte riktigt om man ska upp
o byta blöjor på natten. Nu hittade jag en smidig lampa som inte lyser så starkt och
som vi slipper borra hål för att få upp, bara att klämma fast:
lite svårt att visa hur bra det blev - men vi tackar vår vän Claes Ohlson för den ^^
mammas pyjamas och små strumpor
er som håller med om att detta är en pina och ni som peppar
mig och håller tummarna - <3
när jag gick igenom mina gamla bebiskläder hemma hos mamma&pappa så fanns det ju massa fint. Mormor är/var ju sömmerska så de flesta av mina kläder (typ alla) var sydda av henne - hur mysigt är inte det?! Anyways så var denna pyjamasen en självklarhet - den ska monstret ha!
små söta elefanter på! Andreas tycker att den är skitful men det struntar jag fullständigt
i. Den har varit min och den ska bli monstrets, sådetså!
Sen ska ni också veta hur sött det är att alla monstrets sockar får plats i en minikorg!
Här ligger de små tossorna och väntar på att värma små bebisfötter <3
har varit en lång och underbar dag på stan idag iaf - kom nyss hem!
Blev först fika med Jennifer och Anna där vi talade högt och öppet om sex och
allt möjligt. Det var ganska fullt därinne så de andra fick sig allt lite intressant
info om våra sexliv. Sen blev det kebab med Anna och nu är jag äntligen hemma.
Dagens shopping får jag visa upp imrg. Ni trodde väl inte att jag var på stan utan att
shoppa något?
BF idag
efter alla bloggare man följt som fått sina bebisar innan BF så känner
man ju sig ganska FAIL. Ingen monster idag inte och nu ska man då
gå över tiden och pinas ännu mer. Såhär är det:
- Ryggen värker konstant
- Höfterna klickar när man går och bäckenbenen känns helt lösa
- Sammandragningarna håller i sig hela dagarna
- Förvärkarna gör sjuukt ont
- Huvudet värker som tusan, spec. morgon och kväll
- Magen är supertung!
- Illamåendet är hemskt och vissa dagar spyr jag som när jag var i vecka 10
- Näsan rinner och halsen svider av halsbrännan
jag vill ha ut detta lilla monstret, oavsett hur ont en förlossning gör så vill jag bara ha det gjort. Är det inte konstigt egentligen? Att man går och längtar efter den värsta smärtan? Jag har ju hela tiden vetat att jag ska gå över tiden, men jag tror att det bara blir några dagar - jag hoppas. Läkartiden jag har om en vecka hoppas jag att jag slipper, då måste monstret vara här hos oss för annars är planen att gå in där och gråta som en dåre tills hon går med på att sätta igång mig. Min kropp orkar inte mer! Jag kan ju knappt gå längre..
Nu ska jag vagga in mot stan och fika med Anna och Jennifer
har ju inte varit utanför lägenheten på två dagar..
award
att ta itu med det. Ska skriva 7 sanningar om migsjälv.
* Jag är en extrem beroendemänniska, blir beroende av det mesta och det är snabbt. Tur att jag varit en smart och duktig flicka och hållt mig undan från droger annars hade jag nog varit ett patetiskt och dött lik nu
* Nedpackat och sparat har jag massa dikter jag skrivit och små berättelser. Jag har alltid älskat att skriva och i skolan var svenska ett av mina favoritämnen - spec. när vi fick skriva om valfria ämnen.
* Mitt drömyrke är barnpsykolog
* Jag har suttit i en rättsal och berättat om vad äckelt gjorde mot mig och fick sedan höra att vi var "lika trovärdiga" - därav mitt stora hat mot rättsystemet
* En dröm jag har är att åka på en volontärresa med Andreas & monstret
* Jag har vääldigt många fördomar och anser att blondiner gör tusen gånger mer skada än vad folk påstår att invandrare gör. det är bland det värsta jag vet, när folk ska börja snacka om invandrare på ett negativt sätt.
7 stycken jag skickar detta vidare till:
Malin - vi2blir3
plastkotte
Madde
Emma
Malin
Sara
Tess
lite tankar sådär..
till monstret - det är ju trots allt en människa.. typ. Hittils har vi
en drakdräkt, en pandadräkt och en monsterdräkt. Kanske ska
lägga till en ko åkpåse?! ;)
sen funderar jag på om man kanske ska investera i amningsinlägg av ull?
Håller ju värmen bra och jag ska ju faktiskt försöka överleva en norsk
vinter och det är illa nog utan att man ska få mjölkstockning o allt vad det är..
OCH sen har jag ett litet problem - nämligen hur jag ska göra med lampor i sovrum och datarum/skötrummet. Nu är det nämligen så att det är becksvart i vårt sovrum om nätterna och tänder jag sänglampan blir det vääldans ljust, lite för ljust för om man bara ska upp o hämtsa bebis o amma - what to do.. Sen har vi INGEN lampa i det som nu är datarummet och där är ju skötbordet - om jag ska byta blöja mitt i natten då?
Gaah, skulle tänkt på detta tidigare - pallar inte att ta mig ut och leta runt
just nu. Jag är stor, tung och eländig. Vi får fundera på detta. ^^
är man depp får man..
så nu har jag iaf ett paket att se fram emot och det kommer troligen före monstret ^^
Imorgon är det BF
längtat efter så otroligt mycket. Tror dock inte att monstret kommer än
på några dagar, h*n bara lurar mamma med jobbiga förvärkar osv.
Nu ligger jag iaf och myser med snuttefilten som monstret fått
av sin farmor - då luktar den ju mamma sen :)
aaaw
Kvällen slutade med öl, snack och mys på en restaurang på majorstuen
och efter det var jag helt fast. Älskade Andreas, han visste allt hur han
skulle fånga mitt hjärta med sina handlingar och ord.
och här är vi idag; väntar ivrigt på vår bebis och är fortfarande lika kära som vi
var då. Ah, oftast iaf - om han ställer in disken efter sig osv. ;) haha
Magen vecka 40
det är fortfarande mycket liv där inne och monstret sträcker gärna på sig och det bästa
är tydligen att sticka ut armbågen (vänster sida) och foten (höger sida) samtidigt och
då också kicka till lite på revbenen, Om jag är öm? Japp. Min bebis är en vilde!
Rensar
love
Läkarbesök
Däremot var min UVI ännu värre nu än förra veckan, hur fan nu det kan komma sig med tanke på att jag ätit äcklig medicin i 6 dagar. De skulle skicka iväg prover och försöka förstå sig på det iaf. Nästa läkartid ska jag väl ändå slippa? Monstret måste väl vara ute innan nästa torsdag? Hoppas verkligen det.
Regnet öser ner utanför och jag har varit duktig och städat,
lagat mat och tvättat så nu ska jag mysa framför TV:n tills
mannen kommer hem.
vidriga jävla människa!
Nu är Dr Phil på TV och pratar med en "man" (läs: förbannad jävla idiot) som sitter och försvarar hela grejen med dogfights. De visar klipp när hundarna skriker av smärta (och jag lipar som en bebis) och han säger: "Det är inte smärta, det är bara lite panik. Vi skadar inte hundarna utan detta är bara en kamp, precis som människor som boxas". Seriöst? SERIÖST?! När de tränar upp hundarna och hetsar dom till att slåss mot varandra tills någon av dom dör - hur är det INTE djurmisshandel? Men nejdå, han säger ju att det inte alls är så - de är ju inga hundar som dör av detta utan det är bara något som allmänheten hittat på för att ha något att vara arga på...
Hade jag varit rik hade jag köpt en farm och tagit hand om
alla stackars kamphundar där som blir omhändertagna.
Människor är det vidrigaste djuret som finns.
Min man sjunger så fint..
speciellt när det ska fixas och donas.
Oftast handlar det ju dock om kukar. Fantasin är inte så stor..
Välkommen november
Oavsett hur mycket jag behöver gå över så kommer vi få träffa
vår bebis denna månaden. Senaste den 19:e (ungefär) så kommer
monstret äntligen att vara hos oss. Innan månadsskiftet är vi föräldrar!
bilder från helgen.
vi satt o snackade skit hela kvällen. Och ja, hon hatar att vara med på bild så det
blir endel grimarser (jag ska inte säga nått iofs)..
Nya YaYas inne i stan (typ vid stortinget) var inte lika mysigt som på Majorstuen,
men riktigt bra service. Kändes som att det alltid var någon hos oss som frågade
om vi ville ha något, om allt var bra osv.
och såhär såg mamacita ut kvällen till ära:
(jag har väl ungefär 3-4 linnen som passar då jag vägrat köpa något
nytt o stort i flera veckor nu. Längtar tills magen är borta och jag kan
börja använda mina riktiga kläder igen!)
På lördagen var vi ju på Storo Senter - sjukt stort och fint har det blivit!
Sist jag var där så var det typ en byggplats. Anyways, jag som inte gillar julen
har ändå köpt mitt första julpynt för denna julen blir ju något helt annat och nytt
då vi kommer ha en bebis i huset. Bokstäver och siffror som jag ska sätta på
adventsljusen - tipptopp!
