Sedan Viggo kom till världen så har jag knappt några bilder på mig själv, speciellt inte på både mig och Andreas i samma bild. Tråkigt faktiskt för när man blir äldre och tittar tillbaka så vill man ju inte ha ett gapande hål, helt utan bilder på sig själv, under en två års period eller något.

Nu har jag varit och hämtat ut Viggos overall, slet upp paketet och blev först och främst superbesviken på färgen. Det är ganska stor skillnad på mörkblå och turkos kan man ju tycka.. Iallafall så tänkte jag skita i färgen, det viktigaste är ju att den är varm och bra och det vet jag att alla deras ytterkläder är. MEN den var ju på tok för liten! Aldrig att han skulle ha kunnat ha den i 6 månader. När jag läste på om storlekar babblade mammor om att de hade strl 80 till sina 2åringar - hur små är era barn isådanafall?! :O
Nej den ska bytas och helst vill jag ha en svart denna gången. Buhu :(

Onsdag. Carro ska åka hem (inte alls kul) och massa grejer som vi struntat lite i ska fixas. Mannen är på sjukhuset nu för att sedan ta sig vidare till ögonläkaren medan jag väntar på att stan ska öppna så jag kan ta mig dit och få lite uträttat. Jisses vad tråkiga sådana dagar är när man vet att man har en massa måsten framför sig, bläk!

Hörsten är verkligen här nu. det har regnat i flera dagar och ibland har solen lyst samtidigt så man vet aldrig vad man ska ha på sig. Det är väl en sak, men att klä på Viggo är ännu svårare! Igår fick det allt bli en rejäl myströja och en tunn mössa, det blåste som bara den. Jackan vi köpte är liite för tjock än så vi håller oss till tröjor så länge vädret tillåter och dte hoppas jag är ett tag. Vintern får gärna hålla sig undan längre än förra året..

Åh vad Viggo tycker att det är mysigt att ha sin faster på besök, hos henne är han alltid lugnare än annars och myser gärna. Det är väl något med Carro helt enkelt som han verkligen älskar. Imorse däckade han skönt i fasters knä.

Efter en liten utekväll igår med några öl så var vi väl inte världens piggaste föräldrar när Viggo ville gå upp vid åtta idag, men vi lyckades få honom att somna om en liten stund iaf. När vi vaknade sen så satt Viggo helt plötsligt och klappade händerna. Så jäklans sött! Här går det snabbt med nya saker..

Sen tigår kom Viggos faster Carro hit så nu myser vi för fullt här medan vädret utanför går från sol till ösregn på mindre än en minut. En sväng på stan känns inte jättelockande men det får nog bli det ändå. Viggo skiner alltid upp som en sol när vi får besök så han startade morgonen med att mysa massor med sin faster. Men andra duger det allt men med sina föräldrar är det inte lika kul att gosa ;)

Här hemma har vi pratat om vad grabben kanske kommer vilja hålla på med i framtiden. Mamacita hoppas på att han ska börja dansa, gärna hiphop & street, medan papi vill att han ska köra cross. Efter att jag har gått och sagt att min unge då inte ska sätta sig på en sådan sak (eftersom jag inte vill se mitt barn bryta alla ben han har i kroppen) och Andreas har sagt att det är såå kul och att han då kommer att bli duktig och bla bla bla. Igår fick jag ett poäng på min sida i denna diskussionen, en 15årig kille DOG när han körde cross. Tror ni att mina ögon blixtrade mot Andreas här hemma eller? Svar ja.

Igår var vi på äventyrsbadet en sväng, även om jag först verkligen inte ville. En dag bland en massa skrikande barn, nej tack. Men iallafall så drog vi dit en sväng och Viggo var helt tokig och superlycklig. han plaskade runt, kröp och ställde sig upp hela tiden, allt var spännande!

Jag börjar tycka att det är mer och mer roligt att laga egen mat till Viggo, speciellt nu när han vräker i sig det mesta. Här om dagen slängde jag ihop en laxgryta. Det var inte alls lätt eftersom jag inte ätit något från havet på 11 år.. Jag slängde iaf lite som vi hade hemma och hoppades på det bästa. Tänkte att citron, dill och potatis nog passar till lax och maten fick tummen upp från både bebis och man.

Här väntar en myskväll med Weeds (serien alltså), Pirates of the Caribbean och godis, chips poch dipp. Ska det va så ska det bannemig vara rejält! Igår hjälpte mamma och pappa mig att få upp våra gardiner och nu känns det ännu mer som ett hem och det är otroligt mycket mer hemtrevligt här än vad det någonsin var i vår förra, och lägenheten före den också för den delen ;)

Det är fredag och här hemma är det SvenneBanan för hela slanten! Snart ska vi äta tacos, vi har unnat oss Trisslotter som fredagslyx (där är det nog mer pensionärsvarning än svennevarning!), godis och chips är på plats i sina skåp, räkningar är betalda och ungen ska få hemgjord mat.
Ojoj, vem fan trodde att man skulle sitta här idag? Om någon sagt det till mig för två år sedan had ejag skrattat dom rakt upp i ansiktet. Några vänner som jag inte träffat på evigheter kommenterade det;
"- Vadå barn? Ska DU ha barn? Du är ju en liten skit själv."
"- Lagar du mat?!"
"- Sitter du hemma på en lördagkväll? Är du sjuk?"
Jag hittade mitt linne från Tahiland igår där det står Full Moon Party och jag tror att en fluga flög in i mitt öga samtidigt som jag slet upp det ur en låda. Oj vad jag längtar tillbaka! Värme, bad, festande och en jäklans massa drinkar och öl. Tackar Anna för att hon följe med och att jag gjorde den där resan, best time ever!

Det finns allt bra konstiga grejer, jag visste inte om jag skulle skratta eller bara vara tyst när jag hittade en inredningssida som sålde soptunneklädslar. Är detta verkligen fint? Lite roligt att piffa upp sophämtarnas vardag kanske..

Ikväll kom äntligen kärleken hem men jag har njutit av att vara själv två kvällar i rad. Jag har sett kärleksblaskiga serier, valt filmer jag vet att mannen hade vägrat och bara njutit av tystnaden. Jag är en sådan varelse som behöver ensamhet ibland och det är verkligen inte ofta man får det nu för tiden.
Iallafall så fastnade jag framför någon sorts dokumentär igår som handlade om folk i Lagos som försörjer sig på att rota runt bland soporna på stora soptippar och säljer saker de hittat. Tex koppar osv. Ointressant va? Faktiskt inte. Där går de runt hela dagarna, bland soporna, och tycker att livet är helt okej.
Det jag blev mest fascinerad av var när de visade den ena mannens familj. Minstingen i familjen fyllde ett år och skulle ha kalas och mamman klädde på henne medan hon sov! Det såg ut som en liten docka. Herre, våra barn är då bortskämda med att få sova ifred i lagom temperatur, med mörkläggande persienner och ingen går i närheten. Där är det bannemig andra bullar! Ungarna får inte en massa leksaker, de är inte bortskämda och de får inte så mycket här i livet, kan man ju tycka, men OJ vad mycket kärlek de får. Oftast iallafall. Verkar det som. Vad vet jag här borta i Sverige? Jag vet iallafall att denna lilla tjejen hade en pappa som jobbade dag & natt på en soptipp för att kunna köpa EN leksak till sin dotters födelsedag, en mamma som sjöng fina sånger för henne och en syster som gärna tog hand om henne.
Här då? Här tar vi för givet att ungarna ska ha en massa paket på sina födelsedagar. De ska ha nya och fina kläder och de behöver inte direkt hjälpa till hemma om de inte vill.

När vi gick igenom alla mina gamla lådor i mamma o pappas förråd var det en låda som jag längtade efter o visste precis vad som fanns i - alla mina gamla barnböcker som jag sparat. En hel del har vi slängt & gett bort men de jag gillade mest har väntat på att bli lästa för en ny generation.
Jag hittade en sliten bok som jag inte kände igen och när jag öppnade den förstod jag. Detta är min mormors gamla bok som hon fick 1929. Snacka om antikvitet!

Långpromenaden som jag och grabben tog igår var välbehövlig. Först gick vi runt området men jag insåg snabbt (eftersom jag känner mig själv) att jag bara skulle gå vilse om jag vandrade runt helt utan mål. Hur slutade då detta? Vi vandrade till staden helt enkelt och fick lite uträttat. Jag hittade ett skärp, fick brev postade och gick förbi arbetsförmedlingen en sväng där Viggo fick massa beröm för sin pussmun, som alltid. Oj vad han älskar uppmärksamhet denna ungen, han sken upp som en sol och var helt plötsligt på fantastiskt humör, tills vi kom hem igen..

Nu har jag beställt en overall till grabben så vi får se om jag är så nöjd med den när vi får hem den som jag hoppas på. En Didriksson Tucky fick det bli och den har vi (läs: jag) velat ha hela tiden. P.o.P:s overaller var inge fina alls och turkost kan jag ju inte stå emot. Det stod mellan denna och Molo så nu blir dte upp till bevis för Didriksson, som jag hört så mycket bra om.

Här har vi sett fram emot att gå på babycafé idag med Tess och hennes lilla Meja men istället har Viggo varit på hemskt humör och tvättmaskinerna går på fullvarv av anledningar som ni nog vill slippa att läsa om. Antingen är det tänder på G (det vore på tiden!) eller så är han sjuk. Nu ska vi ta oss en promenad har jag bestämt, grabben är varm och grinig så lite luft är nog vad som behövs. Regnet har spöat ner hela dagen så jag hoppas att jag kommer hem utan att vara helt dyngsur, orkar inte hämta min regnjacka på vinden..

Imorse när vi vaknade upp här hemma, eller ja - när jag vaknade av att Viggo rev mig i örat med ena handen och slog mig i ansiktet med en plastgiraff med den andra, så trodde jag nästan att jag drömt att grabben tagit några steg. Upp, byta blöja och testa - jomenvisst! Grabben tar små steg mot mig. Jisses.. Hur snabbt kommer det gå från dessa ostadiga stegen till mer och mer stabila? Du lärde dig ju nyss att krypa unge!
Stolt som en gam är jag iaf över att han vågar och kan, men lite också liite rädd.

Idag kom de, de första små stegen! Åh jisses vad stolt mamacita och gudmor är här hemma. Tråkigt att det skulle bli just idag när pappan är i Oslo men det kan inte hjälpas. Duktiga lilla grabben har tagit små ostadiga steg här hemma och fått massa applåder och kramar!

Det känns lite som att jag tjatar om hur mycket vi trivs här, men det kan man väl behöva efter en så lång tid med en Bitterfitta som inte trivts alls i Oslo? Iallafall så älskar jag nog allra mest att vi har så många att umgås med här, eller ja, jämfört med Oslo iaf.
Imorse åkte mannen till Oslo för att få det sista fixat där uppe. Soffa, bord och TV-bänk ska säljas (hämtas ikväll), larm ska tas ner, hål ska spacklas, lite småsaker som glömdes ska tas med hem, kyl, frys, disk- och tvättmaskin ska säljas <- sådant ingår oftast inte i lägenheter i Oslo utan det får man skaffa själv. Ännu en sjuk grej.
Sen ska lägenheten städas också men det gör inte Andreas utan vi har hyrt in en dam som kommer och fixar allt imorgon. Det får man bannemig unna sig tycker jag! Flyttstäd är något av det tråkigaste man kan göra på denna jord. Mannen har med andra ord fullt upp, stackarn, och jag stannar här och fixar annat tråkigt. Arbetsförmedlingen ska få se min fina nuna och lite sådant trist.

Ibland kan man undra hur många som bor här egentligen. Om någon bara kommit in och tittat runt hade man nog gissat på fyra personer, mest för att det ligger fyra laptops under soffbordet. Jag kan ju säga att en av dom är min..

Ikväll har vi lekt med sötaste lilla Meja, vilket charmtroll! Viggo har verkligen visat upp sig och ställt sig upp hela tiden med ett stort flin, Meja undrade nog mest varför han tyckte att han var så himlans speciell ;) Trevligt hade vi iallafall och det var skönt att träffa andra föräldrar som man kunde babbla loss med. Vi ses redan på onsdag igen, då blir det babycafé!

Nu har vi snabbstädat och väntar besök från Tess, hennes lilla dotter & man. Så skönt att ha lite folk att umgås med och en annan familj med en bebis i Viggos ålder är perfekt. Blir en myskväll med lek och babbel, speciellt efter att ha sprungit runt på stan och gjort en massa tråkiga måsten.

Gårdagen slutade väl inte sådär jättebra. Efter att det sagt PANG i skallen på mig och det sprängde så jag ville dö så valde jag att spy, istället för att dö alltså. Klockan sex la jag mig för att vila, vid åtta kom Andreas in och la Viggo bredvid mig och sedan dess har jag sovit. Tio gick denna familjen upp idag. Jag har alltså sovit i ungefär 16 timmar. Känner jag mig pigg? Inte så värst.

Äntligen hade jag kameran i händerna så att jag kunde få bilder på Viggo när han ställer sig upp. Här ser ni grabbens teknik, från att sitta på huk till att stå upp helt själv med en kaxig min ;)

Fyfarao för kallare tider! Sommaren är enkel, härlig och underbar men nu blir det bara mörkare och mörkare. Kallt och trist. Det svåraste är vad man ska ha på lillen, en jacka för hösten och sedan en (eller tom två!) overaller till vintern. Grabben ska ju för tusan börja på dagis i november, hur skrämmande är inte det?!

Andreas är så snäll och känner mig så väl. Innan vi skulle åka i onsdags så kom han från soprummet och visade upp en bild som fick mig att skrika "JA!" och skicka tillbaka honom till soprummet. In kom han sedan med min nya kompis Eivor. En perfekt liten dam med snygga bröst. Välkommen!

Nu har vi landat i Halmstad igen och jag måste säga att det känns underbart att det nu är hit vi åker för att komma hem och inte till Oslo. Jag trodde nog att jag skulle sakna något med den staden men nej, jag är bara glad och lycklig över att vi flyttat! Vännerna saknar jag ju förstås, massvis!

En härlig helg har vi haft och Viggo har varit på toppenhumör mest hela tiden. Det där med att somna på kvällen är väl inte så kul däremot, men det är inte så konstigt - man vill väl inte missa något roligt? Det har hänt mycket på dessa dagarna ska jag säga er;

* Viggo har lärt sig att ställa sig upp helt själv!
Han behöver inte ens hålla i något längre utan sätter sig på huk och tar sig upp med egen kraft! WOHO! Balansen är helt otrolig men han har ju övat på detta sedan han var en månad. Monstret har alltid älskat att stå upp.
* Vinkar hej då.
Imorse lärde han sig helt plötsligt att vinka hej då. När farfar skulle gå till jobbet vinkade Viggo så sött till honom och efter det har han vinkat som en tok varje gång vi sagt hej då, hur sött är det på en skala?

Nu är vi i Karlstad, eller ja - vi kom igår. Det blir massa mys för Viggolajnen med hans farmor, farfar, faster och farbror. Det är alltid lika härligt att vara här så nu ska vi passa på att babbla, njuta och gosa så mycket vi bara kan. Imorgon åker vi hem så tills dess blir det nog ganska tyst här på bloggen.
Är man hemma hos familj så tycker jag att man ska passa på att umgås - då går datorn bort!

Igår hade vi en supertrevlig spelkväll. det är så jäklans skönt att bara ha en kväll med goda vänner och skratta tills man gråter. Viggo hade det bra hos sin mormor under tiden, han hade aldrig kunnat sova igenom våra gapskratt här hemma. Tack för igår älskade vänner!

Viggo har blivit superduktig på att stå själv de senaste dagarna. Han tar sig upp överallt och släpper taget mer än vad våra hjärtan klarar av, men nu har han iallafall lärt sig att sätta sig ner från stående position väldans smidigt.

Nu ska vi iväg till Lisa och mysa med hennes lilla kattunge. Åh vad gärna jag vill ha en katt! Men vi väntar nog ett tag till. Viggo är alldeles för vild och vi vill inte riktigt utsätta en katt för honom. Idag ska han iaf få prova att klappa fint (med sträng övervakning!) men mest blir det nog jag och Andreas som kommer att gosa.
Sen bär det av till mormor och morfar som ska vara barnvakter ikväll - mamacita och papi ska ha spelkväll med några vänner och det kan nog bli ganska hög ljudnivå i lägenheten. Barnfritt är bäst. :)

Det gäller att läsa ut tidningarna snabbt här hemma för Viggo vill ju också läsa. Det ser väl inte så jättekul ut när han är färdig däremot och det bästa han läser hamnar i magen, men kul har han!

Jag satt och pratade med mamma någon dag om att Elodies nya kollektion kommer att vara i leopard.
- Den åkpåsen kommer jag vilja ha! Skriker jag ut
- Men Viggo kommer väl inte vilja sitta i en åkpåse då heller, han kommer ju gå!
- Öhm.. Va?
Så nu funderar jag alltså mer på en overall till grabben och är sugen på att köpa samma som vi hade förra vintern, den var så jäklans fin och vi hann knappt använda den något alls..

De senaste dagarna har vi haft ett litet krig här hemma. Mamacita & Papi vs. Spindlarna! Vi satt och funderade på hur vi skulle ta död på dom utan att komma för nära, få dom på oss osv. Till slut kom vi på det, vi sprutar eld på kräken! Sagt o gjort, jag sprang och hämtade mitt spray och Andreas stod redo med sin tändare.
Vi har sprayat ihjäl nästan 20 st på vår uteplats nu så ni kan tänka er hur
många det var. Nästa steg är att köpa något sray så de inte kommer tillbaka..

Jag tar tillbaka att det vore bra med en lära-gå-hjälm till Viggo.
Vi har fått hem den nu och den satt inge bra alls och om vi ska vänta på att grabben ska växa i den så struntar vi lika gärna i den. Den ska skickas tillbaka. Synd för det var i fint tyg ju ;)

Igår var Viggo lite halvgnällig på kvällen och ville inte alls leka för sig själv. Då fick han sitta i pappas knä och titta på när han spelade - OJ vad intressant det var! Han släppte inte skärmen med blicken på ett bra tag. Så nu vet vi det. Är ungen gnällig är det bara att spela lite ;)

Jag har insett att jag tom älskar att handla på ICA. Nu är det ju iofs lite speciellt eftersom vi levt i Norge där de knappt har något utbud och det mesta smakar skit så all maten här får mig att vilja dansa av lycka! För att inte prata om godis och chips.. MEN sen är det ju så att vi handlar på ICA Maxi nu och där kan man ju hitta allt möjligt, livsfarligt! "Barnavdelningen" är en annan sak som jag borde hålla mig undan ifrån, men nu blev det inte så..

Dessa burkarna hittade jag och de är superbra! Lagom stora och med lock till. Kommer inte ihåg vad de kostade (dålig stil) men de var billiga och vi slet åt oss dom snabbt. Jag och Viggo alltså.

"Have you ever been in love? Horrible isn't it? It makes you so vulnerable. It opens your chest and it opens up your heart and it means that someone can get inside you and mess you up.

You build up all these defenses, you build up a whole suit of armor, so that nothing can hurt you, then one stupid person, no different from any other stupid person, wanders into your stupid life...You give them a piece of you. They didn't ask for it. They did something dumb one day, like kiss you or smile at you, and then your life isn't your own anymore."

Nu har jag tagit mig tid att ha en eftermiddag där jag bara gjorde mat och puré till grabben. Det blev fruktpureer (två olika) och sedan gjorde jag spagetti och köttfärssås. Sist blev det katastrof så denna gången visste jag lite mer vad jag gjorde fel sist. Jag gillar inte att följa recept när det gäller sådana grejer, jag kollade bara hur länge köttfärsen behövde koka och sen körde jag på vad som såg bra o gött ut. Maten fick MVG från monstret -ä TUR det så som jag slet!

Sen jag fick min son har jag insett och lärt mig så otroligt mycket. Jag har växt som person, blivit mer säker på mig själv och växt upp mer än jag gjort annars. Helt plötsligt förstår jag så mycket mer av alla min mamma gjort och sagt till mig och jag hatar nästan att erkänna det, men som mamma alltid sagt när man växt upp; "du kommer att förstå detta när du själv blir mamma!" - det stämmer så otroligt väl.
Tänk att jag själv kommer säga det till Viggo och veta att det är sant medan han surar och vägrar lyssna på mig, att jag kommer leva med en tonåring och ha hjärtat utanför kroppen för resten av mitt liv. Så mycket nya rädslor man har som mamma. Jag är hela tiden orolig att något ska hända mitt monster, livrädd att han ska råka ut för något senare i livet och förs första gången är jag lite rädd för att själv dö. Att Viggo skulle växa upp utan sin mamma är en tanke som inte ens går att tänka klart. Att jag inte skulle få se honom växa upp.

Helt plötsligt är man en helt annan person, utan att egentligen vilja erkänna det. Ibland vill jag bara koppla bort denna delen av mitt liv en stund och vara den Tora som jag var innan, men det går ju såklart inte. Viggo är alltid nummer ett för mig, han är alltid i mina tankar och han är allt jag andas för. Alla våra val handlar egentligen om hur han ska få det så bra som möjligt, vi kommer i andra hand.

Det bästa som finns är att få paket på posten och igår sprang jag från postlådan ner till lägenheten för att slita upp paketet jag fått. Handstilen kändes igen, ett paket från den otroligt snälla Candra! Ett superfitn kort och ett sött armband som hon gjort själv och på berlockerna var det monsternallar. Ha! I love!

Varje gång någon nära oss får barn dras jag tillbaka till hur det var för oss, första stunden med vår son och den första tiden hemma. Det känns konstigt att det gått så mycket som 9 månader redan men samtidigt så känns det som att det var en evighet sedan jag låg där och skrek. Jag uppskattar denna åldern tusen gånger mer än spädbarnstiden.

Grabben har börjat med massa nytt och det känns som
att mycket av detta hände precis när vi flyttade.

- Har lärt sig att sitta upp, precis efter att han blev 8 månader. Nu är det inga problem och det går snabbt att komma från att stå på fyra ben till att sitta upp helt själv och leka med allt han hittar omkring sig.

- Kryper som en dåre! Nu går det snabbt framåt, speciellt i havet där det plaskar samtidigt!

- Älskar att bada. Spelar ingen roll vart det är. I mormor & morfars handfat, i badbaljan eller poolen men bäst av allt är såklart havet - vatten överallt och mamma och pappa sitter dessutom och plaskar bredvid. Paradiset!

- Står själv stunder. Det började med att han älskade att ställa sig upp med hjälp av oss (att dra sig upp genom att slita i oss) och från det har han nu blivit modig nog att släppa och stå själv och det blir längre och längre stunder - duktig! Han släpper själv taget och står gärna och leker med någon samtidigt.
Ställer sig också upp i spjälsängen, supersött när man kommer in på morgonen!

- Skriker nej! När monstret är ledsen eller arg så skriker han nenenene samtidigt som han gråter. Ser ganska roligt ut faktiskt.

- Har sitt eget rum. Att få ett eget rum är nog något av det bästa som kunde hända för sömnens skull. Nu sover han hela nätterna och vaknar inte förän åtta eller nio på morgonen. *ta i trä!*

- Separationsångest. Det är bannemig inte kul när mamma eller pappa går mer än två meter ifrån och lämnar en själv kvar på golvet - fy attans vad sur jag blir då! Nattningarna är inte så lätta just nu heller..

- Matvrak! Viggolajnen äter allt han får, otroligt skönt efter allt kämpande med maten. Fisk- och pastarätter är nog bland favoriterna men allt går ner. Lite skeptisk till första skeden är han allt men sen brukar det gå bra. Alla efterrätter slinker ner snabbt som tusan!

- Använder strl 80 i allt. En del är för stort men det ser bara gött ut.

Äntligen har vi fått hem en soffa, och inte vilken soffa som helst! Stefano från Chilli - så jäklans skön så jag vill dö lite inombords. Så igår hyrde vi en bil, körde till göteborg och hämtade skönheten, ett ovalt bord fick vi med hem också när vi väl hade en stor bil och ett ovalt är ju var vi bestämt oss för - så jäklans mycket bättre för Viggos del att slippa vassa kanter.
Nu är det bara lite tavlor, gardiner och grejer som ska upp så är vi snart klara.

Vi har nu kommit ihåg vad det dåliga med att bo på bottenplan är - kloakspindlarna. Det är nog här vi ska varna känsliga läsare för fy tusan vilken bamsing vi hittade igår! Efter att först ha hittat en när vi öppnade fönstret & en som krypit in i vagnen (ja jag dog lite!) så såg vi igår en som hade sitt nät vid vårt vardagsrumsfönster. Kan ju säga att den blev mördad ganska brutalt. Det allra värsta var att när vi väl fått död på den jäveln så ser vi ett till nät, ett mycket större nät.. Jag ryser bara jag skriver om det. Den där spindeln var nog den största jag sett i Sverige - ni förstår nog inte bara av bilden men om ni vet hur stor en sådandär mutterjävel på sidan är så fattar ni hur stor Fru Spindelfan är. HUA!
Nu vågar jag inte gå ut på kvällen mer!

ÄNTLIGEN har Viggo tillräckligt långt hår för att ge honom lite frisyr! Vad jag har längtat. Dock håller det ju inte så länge när man har ett monster till bebis men ett tag var han allt coolast i stan. (Eller ja, det är han ju alltid men det var lite extra igår!)

I förrgår stannade min älskade klocka, batteriet är väl slut, ch remmarna börjar falla isär. Inte konsitgt med tanke på att jag haft den varje dag under en väldigt lång tid. Min älskade klocka. Den ska få nya remmar och nytt batteri men under tiden hittade jag en supersnygg klocka - den skrek ut att den ville följa med mig hem och det blev ännu en födelsedagspresent från älskling :)
Rem av läder är ett måste och helst att den ska tåla vatten så där
kunde jag bocka av mina två krav. I love it!

Vi har en modig son som inte riktigt förstår vad som är farligt och hur och när man kan ramla. Nu har han ju insett att han kan stå upp utan att hålla i sig och oftast går det superbra, men ganska ofta ramlar han med huvudet rakt i golvet. Nu ska vi plåga stackaren genom att sätta på en lära-gå-hjälm. Den är ju så snygg dne kan bli iaf, svart med stjärnor har vi beställt så nu kanske fallen inte gör lika ont.

Viggo har fått prova på att leka i ett bollhav, något som vi trodde att han skulle älska. Fel hade vi tydligen eller så var grabben på fel humör för han gick från att vara lite skeptisk och undra vad som hände till att bli lite rädd och sedan avsluta med att gallskrika. Väldigt kul tyckte vi eftersom Viggo aldrig är rädd för något eller någon.

Jisses vilka båtar som legat inne i hamnen dessa dagar. Fantastiskt fina och riktigt maffiga. Kul att detta började lagom efter att vi flyttat hit, känns som vi upplevt väldigt mycket på sista tiden, både bra och dåligt.

En husägare på vårt område hade satt upp en söt liten skylt/lapp på sitt staket;

Denna dagen har vi spenderat inne i stan. Gått runt och tittat på alla maffiga skepp (får bli ett eget inlägg något dag), ätit munkar, tittat på en rolig clown från Australien och njutit av solen. Det är mest mat och godisstånd i hamnområdet men det var en del annat också. Andreas var väl inte så glad när jag upptäckte ett stånd med massor av dubbelringar och även en del vanliga. Herre vad mycket fint de hade men jag hade "bara" tillräckligt mycket kontanter för att få med mig tre ringar hem.

Fyfan vad kass jag var igår som inte tog EN ENDA BILD! Katastrof. Men jag hade för kul för att tänka på sådant. Några vänner kom hit, vi satt och drack på uteplatsen och snackade om allt möjligt innan det blev dags att dra in till stan och ta sig till scenen där Timbuktu spelade. Jag hinner nästan glömma hur bra dne mannen är live tills man står där igen. Hela publiken dansar, klappar händerna och sjunger med - en jävla go stämning!
Jag och Andreas har nog aldrig haft så kul ihop som vi hade igår. Vi dansade som
galningar, skrek med i texterna och härmade folk omkring oss.
Sen var det inte så värst mycket mer med kvällen, det blev en tidig hemgång men jag hade fått i mig en hel del och kände mig jäkligt nöjd med kvällen, då är det likabra att avsluta den på topp! Nu ska vi hem till motti & papi och hämta Viggolajnen och så blir det nog en sväng på stan och spana in allt hallabalula där inne.

Tack & hej!

Åh vad kul det är att slita upp en massa presenter! Idga kom mamma och pappa och käkade middag och tårta. Med sig hade de massa presnter - tack! Lite mer utöver det som är på bilderna låg i paket, bland annat en radio som jag önskat mig. Woo!
Cupcakes kopparna är från Jennifer - snacka om söta saker!

Det var bannemig dags att skaffa en smidig liten sulky och våra enda krav var att den skulle vara smidig att fälla ihop, bli så liten som möjligt och ha svängbara hjul. Enkla kunder som tusna är vi och efter 10min i affären gick vi ut och var stolta ägare till en röd liten sak - Chicco Liteway som tydligen varit bäst i test mer än en gång. Vi har provkört en sväng i stan och jag tycker om den, hittills iaf. ;) Det är ju bara en extravagn så vi ville verkligen inte lägga en massa onödiga pengar på en extravagn. Onödigt tycker vi. :)

Från att vi flyttade från Oslo och tills nu har Viggo verkligen fattat detta med att krypa, men han kryper inte riktigt som alla andra. Svårt att förklara, får nog filma det en dag. Iallafall så tar han sig nu fram ÖVERALLT och det går allt för snabbt för att jag ska tycka att det är okej - haha. Det gäller att ha koll och det går inte alls att försöka bygga upp murar omkring honom, de tar han sig över på några sekunder - klätterapan!

Han älskar också att ställa sig upp, men helst bara mot oss än så länge och att stå själv i flera sekunder är inga problem. Jag börjar känna att vi kanske ska sluta uppmuntra honom till det. ;)

Jag kände mig nästan dum igår när jag kom på att jag inte tänkt på isbitar i Viggos vatten innan. När vi ska iväg och han inte ska dricka vattnet direkt är det perfekt att slänga i en isbit - då är vattnet kallt sen när det är dags att släcka törsten. Perfekt!

Åh vad jag är glad att vi flyttat hit. Vi har badat i havet (Viggo älskade det mer än något annat!), motti har varit barnvakt så vi har fått gjort massa saker, svenska matbutiker är bättre än att shoppa kläder och att få hemkörd pizza som är GOD och kostar 135kr totalt istället för 300kr+ är helt fantastiskt.
Vi trivs otroligt bra här och snart fyller jag dessutom år! På fredag smäller det!

Ja denna ungen behöver då inga leksaker - mormor och morfars stenar är nog det tuffaste som finns. Där kan monstret sitta ett bra tag och leka för sig själv. Varför har man köpt en massa leksaker egentligen när Viggo nöjer sig med stenar?

..men helst inte i sängen! Här är det grejer överallt och en soffa har vi inte skaffat än så just nu ligger vi alla tre på täcken, filtar och kuddar. Inte allt för skönt men det funkar så länge. Viggo har sovit otroligt dåligt dessa dagar, det har ju varit fullt upp hela tiden så det är väl inte så konstigt. Sen är det otroligt varmt så grabben vaknar och är svettig varje gång - stackars!

Idag somnade han gött bredvid sin mamma framför TV:n och fläkten iaf
och där sov han en bra stund. Gosen!

Ni har väl inte missat Lindex nya monster-serie? Jag dog lite inombords när jag såg den och nu har motti köpt två bodys, ett par mockasiner och en helt underbar heldress till grabben! Dressen är i strl 86 så den är lite för stor än men det är meningen, den är ju inte så användbar precis just nu. :)

Nu när vi bor i Sverige ska jag våga mig på lite mer och nytt till Viggo, här vet jag ju vad allt är och känner mig mer trygg med det. Igår blev det premiär för brödbitar med leverpastej och eftersom jag inte visste om grabben skulle gilla det så köpte jag ett litet paket, perfekt.
Tur då att han älskade det och skrek efter mer - mycket järn i och det
är ju bra för monstret. Tummen upp för leverpastej!

Oj, oj, oj vad det tar på krafterna att flytta! Det är riktigt varmt ute, vi har en krypande bebis som vill slita i allt, slå allt mot golvet och vara överallt på samma gång. Man hinner inte med! Mamma har varit barnvakt en hel dag och natt så vi hann åka till IKEA, skruva ihop den nya sängen, packa upp massa lådor och sova ut.
Känns som att det aldrig kommer att ta slut, men vi börjar väl närma oss.
Det som fattas nu är en soffa, ett soffbord och en TV-bänk.