Något har hänt med lillen, han vägrar att ta flaskan på dagen. Inte ett dugg intresserad utan slår bara bort den. Bara förra veckan så slukade han iaf två eller tre flaskor på en dag men inte längre. På ett sätt är det skönt, nu kör vi bara på mat, men samtidigt är det lite ledsamt att han redan är så stor!

Nu ser Viggolajnens matdag ut såhär:
* Frukost - Gröt och oftast banen efter det
* Lunch - ½ burk med mat + efterrätt
* Mellanmål - Fruktpuré
* Kvällsmat - Gröt

Han vaknar en gång om natten (kl. 04.00) och det är enda gången som han
accepterar att få mat i flaska. Då är det välling som gäller - 240 ml slurkas upp!
Ska försöka hitta orken att vänja av honom med att käka på natten men det
går i perioder för monstret.

Har iaf äntligen hittat två stora burkar som jag gillar och kan ha ersättning- och vällingpulver i. Det var på tiden. Skönt att slippa de små, men fina, cupcakes burkarna. Kändes som man fock fylla på varenda dag. Slut med det!

Det känns som att dagarna bara springer förbi och att man inte gör något, men denna veckan har det ju faktiskt hänt en del, har bara inte haft orken att skriva om det antar jag. En heldag på IKEA har vi hunnit med och igår var vi och hälsade på faster Caroline i hennes lya i Jessheim - MYS! Solen skiner för fullt och vi hann med en liten promenad igår och idag hänger vi på den lilla balkongen.
I eftermiddag ska jag till frissan igen så hon får färga över den röda färgen (som inte är så röd längre..) i luggen och gärna klippa till dne lite också. Nu minns jag varför jag hatade lugg när jag var liten - den växer så jävla snabbt!
Imorgon är det redan fredag och då drar vi hem till Karlstad över helgen. Caroline följer förhoppningsvis med oss så det blir grillning, mys, lite vin och öl kanske och massa babbel. Ska bli så mysigt! Ett helt hus har vi för oss själva, eller ja . Basti är ju hemma i sitt lilla krypin också ;)

Det är ganska kul egentligen hur snabbt man vänjer sig vid en stor familj.
Jag är ju ensambarn och har alltid älskar att få vara själv och ifred medan
Andreas familj är en stor jäkla flock! I början var det lite nervöst och jobbigt
men nu älskar jag att åka dit när alla syskonen är hemma och jag trivs i allt
oväsen, alla skrik och att ha fått en stor extrafamilj.

Jag sitter och läser bloggar om mammor som mår dåligt, snackar skit om 15 årigen som legat på BUP och inte orkar ta hand om sin dotter och sedan stannar jag upp och blir förbannad på mig själv. Vem är jag att dömma en annan mamma över hur hennes liv ser ut?
Jag vet själv hur det var när jag mådde som sämst. När jag gick hos en psykolog. När jag skar mig. När jag grät mig själv till söms och när jag ville ta livet av mig. Det fanns inget i världen som kunde dra upp mig ur det helvetet jag var i men tack vare många försök från folk omkring mig, vänners stöd och mina föräldrars stöttande ord så tog jag mig upp. Jag kravlade mig upp ur mörkret och kom upp med spruckna naglar och blåmärken över hela kroppen. De människor som aldrig varit där nere kommer aldrig förstå en människa som gått igenom det och det är oftast de som dömmer.
Man är fjortis när man skär sig, gör det för uppmärksamhet och för att man är "emo". Hela min kropp vill skrika ut och få folk att se verkligheten bakom, men det går inte att nå fram till så trångsynta människor. De få som frågat mig rakt ut, och velat trycka ner mig, om varför jag har massa ärr har verkligen fått svar på tal när jag berättat för dom vad som hänt mig. Döm inte en människa efter den lilla informationen du får av att se på deras armar för guds skull!

När man mår dåligt som mamma är det tusen gånger värre. Jag förstår de som skriver att denna unga tjejen är omogen, oförståndig och att hon var otroligt dum som skaffade barn i en så låg ålder när hon redan då mådde dåligt dessutom. I samma vända förstår jag dock denna unga tjejen, denna mamman, som mår så otroligt dåligt. Sin psykiska hälsa är inget som man styr med en fjärrkontroll, man måste bara få hjälp att ta itu med det.

Den perfekta mamman har ett stort hus som städas varje dag, hon lagar egen mat till sitt barn, röker och dricker inte, klär sig fint för sin man varje dag, går upp med bebisen varje morgon och ryter aldrig till. Den perfekta mamman har ett tålamod av guld.
De mammor som inte har det då? Är det dåliga mammor?
I sådana fall kan jag säga att jag är en kass mamma som låter ungen äta burkmat när jag inte har ork eller lust att göra egen, som inte städar varje dag utan hellre ser på någon serie när ungen väl sover, som gärna dricker öl och går ut och dansar, som ibland går runt i pyjamas och ett sktbo till hår när mannen kommer hem och som faktiskt behöver en sovmorgon för att fungera och ibland måste lämna monstret i sin säng eller på golvet när han skriker för mitt tålamod är inte perfekt.

Alla (mja, iaf 90% får man hoppas) är vi de bästa mammorna till våra barn.
Vi älskar dom över allt annat och skulle hoppa framför ett tåg för deras skull.
Man behöver inte vara en perfekt mamma ut mot världen för att vara den
bästa mamman för sitt eget barn.

Något nytt och roligt som får lillen att sitta med hakan i golvet och skratta samtidigt är fingerdockor. Det är ju smaskens att få käka lite på dom också men roligast är när mamma sätte rupp en liten show och använder massa roliga röster.

Igår åkte vi till IKEA (man får ju passa på nu när vi fått låna svärmors bil) för att titta lite. Det enda som var bestämt var att köpa en ny stekpanna och en stor plastlåda att ha alla Viggos urvuxna kläder i. Alls som ska säljas får vänta till Sverige. Men ja.. Man kommer ju alltid ut med mer än vad man borde..

Ibland känner man sig nästan lite gammal när man stannar upp och beundrar naturen och tycker att det är helt fantastiskt vackert. Men det är ju verkligen det! Även om vädret inte var så inbjudande just på midsommar så var ändå omgivningarna otroligt vackra. Kanske att man kunde ha njutit mer av det om solen lyst och hållt oss lite varma.

Det var en trevlig midsommar med massa folk mitt ute i värmlands skogar. På tåget till La Familia kom det på en riktig värmlänning med den sjukaste dialekten jag hört på länge. Jag var tvungen att bita mig hårt i kinden för att inte skratta högt. Finns det någon dialekt som är mer tacksam att driva med? haha!
Iallafall så spenderade vi midsommar ute på Humletorp med en stor del av Peters släkt så det var en blandning av svenskar och tyskar, lite förvirrande ibland och inte lätt att veta vem som var vem!

Vi ska inte ens prata om hur bortskämd monstret är. När vi kom till hans farmor fick han massa paket! Det var så himla mycket fina kläder att tack inte ens räckte. Känns nästan som att lillen fick en halv garderob i present.

Ett par supercoola shorts;

Gårdagen var verkligen toppen! Vid sju gick jag upp och Carola körde mig till bussen medan Viggo och Andreas sov vidare i en av de skönaste sängarna i Sverige. Bussresan bestod av sömn och ett Mammas Nya Kille maraton som fick mig att skratta högt många gånger - det var lugnt eftersom vi bara var ungefär 7st på bussen ;)

Väl framme i Oslo mötte jag Anna, tog en kaffe och väntade på att Pride tråget skulle börja vandra genom stan. Vi blev lurade när vi hörde massa skrik o trodde att de börjat - det var bara en massa fjortisar som sprang runt med stora skyltar om att Justin Bieber borde komma till Oslo. NEJ TACK skrek vi!

Tidsinställt.

Det är jäkligt viktigt att få vara vem man vill och att få vara med vem man vill. Homosexuella, bi och transsexuella kommer jag alltid stödja och fira. Idag firar vi de lite extra och står och hejar på medan de vandrar runt i Oslo! En höjdpunkt på året är detta och jisses vad jag kommer sakna det när vi flyttar till Sverige. Sthlm Pride är ju nästan alltid runt min födelsedag men kanske att man ska fira där nästa år, vem vet?

Ikväll blir det fest och god mat på Hard Rock Café - ooh vad vi längtat! Konstigt att vara utan Viggo och faktiskt ganska jobbigt, men han och pappsen behöver nog få vara lite själva de också och jag behöver få sova ut rejält.

Nu njuter vi av gott sällskap (och stort sällskap!) och av att vara i Sverige!
Redan imorgon drar jag hem igen medan Viggo och Andreas stannar kvar
helgen ut. Jag och Anna ska först se på Pride tåget som går genom Oslo,
mingla runt lite och sedan bege oss hem för att ha förfest med Carro och en
av hennes vänner.

Det var dags att ge sig på det här med hand och fotavtryck igen tyckte jag så Anna fick bli den lyckliga personen som fick hjälpa mig med detta. Viggo var väl sådär lagom glas när han inte fick klabba som han ville utan mamma skulle styra och trycka ner händerna på ett tråkigt papper, men det gick ganska bra.
Vattnet var helt svart när monstret fick bada efter allt var klart, kanske inte är så konstigt ;)

Det är så roligt att se allt nytt som lillen börjar med. Han har lärt sig att åla sig framåt (hallelujah!) ganska bra så nu tar han sig runt som en liten larv här hemma. Ja, när han vill det själv dvs. och inte på order från sin mamma. Stadig som bara den är han och monstret klarar allt av att stå en bra bit helt själv, bara han fåt hålla i bordet eller soffan. Sen är det ju alltid något som lockar bakifrån och då är det lite svårt att veta hur man ska vända sig utan att ramla - tur att det finns någon som fångar upp en!

Gåstolen är fortfarande en springstol och när han springer runt skriker han mamamama eller drar in luft så det låter som om han skulle dö vilken sekund som helst. Bästa av allt är att blanda båda så man låter döende OCH säger mamma. Haha! Busunge!

Vi ska få låna svärföräldrarnas bil i två veckor (woho!) och även innan detta besämde vi oss för att det är dags att köpa en bilbarnstol. Nu finns det ju från 9 till 25kg så den kommer han ju ha ett tag. PLUS att det blir mer bilåkande framöver då vi kommer flytta till Sverige och ha möjlighet att låna bil och förhoppningsvis snart köpa egen.

Har ni något tips om en bra stol? Jag är helt lost i detta, det är inte alls lika
intressant att läsa om som när man tex. skulle köpa vagn.

Jag fick också två biljetter till Håkan Hellströms spelning på Tylösand - weeee! Jag ska gå dit med motti, njuta av bra musik och bara mysa. TACK ÄLSKLING! Jag blev så glaad! Jag som gått runt och surat över att jag missat Håkan, gång efter gång. Nu jävlar!

OJ vad olika dagarna kan vara när man är hemma med en bebis. Vissa dagar kan man unna sig att ha det riktigt gött, man äter en riktig frukost, kanske lägger en ansiktsmask och gör en smarrig middag. De dagarna har man en son som är på bra humör och gärna är med och tittar på vad man gör.
Sen är det andra dagar när man knappt hinner klä på sig och man spenderar dagen på golvet och försöker underhålla sonen så gott det går. Man slänger i sig något snabbt som finns nära och slänger upp skatboet (eftersom man knappt hinner borsta håret) i en tofs. Oftast är dessa dagarna då monstret inte sovit så bra på natten så trött om en zombie är man också. Bra blandning va?
Idag är en blandning av allt. En halvgnällig pojke och en trött mamacita.
Frukosten fick bli jordgubbar och världens godaste After Eight godis - har ni inte smakat dom så ut och köp!

Inte som i tekniska prylar dock, mest krimskrams och helt onödiga men söta och roliga saker - det gillar jag! Hade kunnat köpa hur mycket småsaker som helst, jag älskar det!

Det är inte alltid så lätt och smidigt att mata Viggolajnen. Han blir mer och mer nyfiken för varje dag som går känns det som, allt ska han vara med på och han måste ha koll på allt omkring sig. Det där med att se på något på TV:n medan man matar honom funkar inte så bra längre, han vill också kolla! Med andra ord sitter han som en vriden mask och man får ropa ett bra tag innan han vänder sig till en igen.

Tänkte att jag skulle ta mig ut idag så vi fick lite frisk luft, även om vädret såg ganska ostabilt ut. I denna huvudstaden är det verkligen ingen självklarhet att ta bussen. De stannar ofta så långt ifrån att man behöver hjälp för att komma på och de sänker ALDRIG ner skiten så ni förstår kanske varför man helst skiter i det. Tunnelbanan är allra bäst men för att ta sig dit är det en lååång uppförsbacke härifrån men det får det vara värt.
Tog mig ut, upp för backen i kvav luft = svettig mamacita. Mitt i allt började det spöregna så på med regnskydd till vagnen och så fick det bli att styra med en och hålla paraplyet med den andra, inte det lättaste.
Framme vid Tbanan - krångel med spåret mellan majorstuen & jernbanetorget (centrum) så jag kom bara halvvägs. Majorstuen, där stod jag som ett jävla fån. Vi bodde ju där innan men att ta sig in till centrum gör man ju alltid med Tbana. Buss gick inte och spårvagnen var inte ens att tänka på.
Vad ska man göra då? Jo jag fick ta bussen halvvägs hem igen, hoppa av där och vänta på nästa in till stan. Om det var lätt att ta sig på bussen? NEJ. Även om den där förbannade busschauffören såg att jag stod där med vagnen så sket han i att stanna nära och att sänka ner, som vanligt.
Står o väntar på nästa buss, det börjar regna igen och två minuter senare kommer den. Vad händer denna gången då? Det finns plats för två barnvagnar på bussen, en pappa är på med sin vagn och sen står det en jävla apa där med sin stora, feta postvagn! Jag tittar på honom med en blick som betyder: nu går du av bussjäveln din lata jävel, mamacita ska in till stan och du tar upp min plats!
Han: Kom in du!
Jag: öhm.. jaha.. *krånglar mig in och står i gången*
Busschauffören: En av er måste gå av, båda kan inte vara på bussen.
Jag: Hörredu, du får faktiskt gå av.
Han: Excuse me?
han kan alltså inte ens prata norska.. SUCK!
jag på engelska: Vi kan inte vara på bussen båda två, du får gå av!
Han: Jag ska inte av förän skoveien (alltså nästa station, två minuter bort)
jag: ja men jag ska in till stan, du kan väl gå? GÅ AV!
han: nej.
Jag: din förbannade jävla fittidiot!
sedan dundrade jag ut ur busshelvetet och alla i bussen tittade på mig och var väl lite halvt förskräckta. Den d'är jävla apan som inte ens kan språket och har ett jobb som betyder att han ska gå stod där som ett jävla fån och verkade inte fatta något. Jag var två sekunder från att smälla till den jävlen.
Har postidioter med sina stora vagnar och lata arslen förtur till barnvagnar? Här gäller det då fan inte någon regel om vem som är först på - han ska 2 minuter bort och jag en bra jävla bit.
Jag var så arg att jag skakade när jag gick därifrån.

MED ANDRA ORD:
Detta är inte min dag o det var inte meningen att jag skulle in till stan.
Istället har jag gjort massa fruktpureer till Viggolajnen. Mango, äpple
och päron fick det bli i den ena satsen och i den andra blev det banan
och jordgubbar. MUMS!

Det fick följa med lite nytt hem i helgen. En stor och snygg leksakslåda med dödskalle på (såklart) fick vi av Carola, ett par brallor till monstret som var tunna och sköna, två hängkroksgrejer till badrummet..

Om man lämnar Viggo på golvet en stund och han helt plötsligt blir helt tyst, då vet man att han hittat på något bus. För några dagar sedan hade han hittat tvättstället som Andreas fått för sig att lägga under soffan och när monstret drog ut detta så följde en hel del skit med. Han var helt prickig i ansiktet och på händerna, det var ludd och skit överallt! Gaaah.. Mysigt Viggo, mysigt.
Hur illa det var syns inte ens på bilden;

Fredagskvällen var toppen! Det var så skönt att få gå ut och vara "sitt gamla jag" igen. Dricka öl, lyssna på musik (shit vad jag älskar spelningar, mitt hjärta hoppar av lycka!), dansa och skriksjunga!
Vår lilla miniförfest bestod av animerad film & redbull vodka.


Det var mycket som var dåligt *hostnorskabandhost* men det var också en hel del som var toppen! Vengaboys kom och drog oss tillbaka till 90-talet med "Boom boom boom", Maria Mena sjöng så otroligt fint så jag ville dö, Chris Medina fick mig att gråta lite och det är mamman i mig som spökar! Bäst av att var däremot Veronica Maggio - den kvinnan är fantastisk!
Vi skrek med i "Jag kommer" och jublade som dårar.

Idag har vi haft en mysdag med Carola och Joy. Det blev en sväng till Sandvika (det är ett stoort shoppingcenter där) efter att mamacita och pappsen fått ha en välbehövd sovmorgon - tack! VG lista var superbra igår, vi dansade skrek med i låtar och skrek ut lite hat mot att norrmän ska vara så jäkla elaka mot svenskar - mer om det imrg!
På morgonen fick Viggo ett minibad (gröt i håret) och en snygg friss, lika fin som far sin;


Det blev middag på Egon idag. De har sjuukt god kyckling som slängs in i munnen med massa vitlökssås och bea. Wonderful! Viggo fick sitta i en egen stol och det var väl lite lagom poppis.. Tur att vi hade majskrokar att muta honom med ;)

Snart kommer svärmor och Joy hit (Andreas syster) och det kunde ju inte passa bättre att de ville komma förbi. Andreas ska nämligen på sommarfest och jag och Anna vill till VG lista. De har smällt upp en stor scen nere vid Aker Brygge och ikväll kommer massa artister dit. WOHO! Nu har vi barnvakt så jag slipper gå till stan och köpa hörselskydd till Viggo och stå en bit ifrån - nu ska vi röja!
Det jag ser fram emot mest är Veronica Maggio, Amiral P och Maria Mena. Mums!

Pratade med Candra som målat så fint till Viggo (denna) och sa att jag gärna ville ha en till så det inte såg så ensamt ut för monstret. Igår kom bild nummer två på posten och jag älskade denna minst lika mycket - fytusan vad duktig du är kvinna! Dessa ska sättas upp i monstrets blivande rum när vi flyttat. I love them! TACK!

Alla de svenskar som inte handlat i norska matbutiker förstår nog inte hur deprimerande och lite smått äckligt det är här. För det första så finns det knappt något att välja på, affärerna är supersmå och det är nästan aldrig något nytt - bara samma gamla vanliga fast i små förpackningar och superdyrt.
Det värsta är nog ändå det de kallar kjøttdeig - ungefär som köttfärst fast inte alls så finmalt som vi svenskar är vana vid. Här är det köttmaskar som flyter runt i stekpannan.

När luggen var klippt satt jag och tittade mig i spegeln och började skratta. Jag ser ju ut som Emily Strange nu! Men det kanske är en kul grej. Jag har ju alltid gillat henne och träffat författaren (och fått hans autograf och massa beröm för mitt namn) så jag kan väl stå ut med att vara en liten wannabe ;)

Vi har inte haft internet på hela dagen, därav sen uppdatering.

Gårdagens frisörbesök var jäkligt trevligt och spännande. Malena har jag inte träffat sedan vi gick i högstadiet (tror jag?) så det var kul att ses och prata/skvallra lite. Nu ser jag helt annorlunda ut kan man tycka, and I love it! Lugg blev det och det är rött i både lugg och hår.

Får bli en halvkass mobilbild att börja med;

Då är det äntligen dags att göra något åt mitt trista och trasiga hår. Det behöver både färg och klippning och nu blir det väl ganska mycket av båda, men det blir spännande och kul att prova något nytt! Vi får väl se om det flyger på en mössa ett tag framöver eller om det helt enkelt blir skitbra. Håll tummarna!

Igår lyste solen från en klarblå himmel och jag slapp vara avundsjuk på alla svenskar som haft fint väder i flera dagar - men idag vaknade jag upp till samma gråa och regniga Oslo. Det blir väl ännu en innedag för oss idag. I eftermiddag ska dock mamacita iväg på äventyr! Jag ska vara hårmodell åt en gammal klasskompis så det blir både nya färger (yes, mer än en) och en helt ny frisyr. Spännande och nervöst som bara den! Mitt hår behöver verkligen hjälp!

Åh herre.. Vi försökte oss på en klassisk "dagens outfit" till bloggen innan och löjlade (visst är det väl ett ord?) oss och fjantade runt som bara den. Någorlunda okej blev väl endel, men det finns en hel del sjuka bilder i juni mappen nu ;)

Efter att Viggolajnen nu börjat sitta i sin badbalja på kvällarna och insett att det är kul att leka med vatten och leksaker så kan man ju lugnt säga att man antingen får sitta en bit bort eller ha ett paraply till hands. Det blir ganska blött runt om denna galningen!

och dendär galna minen han får till får oss att skratta varje gång! haha

Gådagen var supermysig. The Godmother (Anna) kom förbi och så donade vi till supergod pizza. Mumma! Viggo tycker alltid att det är kul att få vara med i köket, han kanske blir kock när han blir stor? Allt ska helst tas på och slitas i så i köket får han inte komma alls nära, även om han så gärna vill.

När jag pratade med min motti på Viggos 6mån dag sa hon att hon hade något hemma som hon skulle skicka till oss. Jag älskar att få paket på posten så jag har ju kollat ganska mycket, sedan kom det fram att motti glömt att skicka paketet så det kom ganska lagom till Viggos 7mån dag istället. ;)

För några dagar sedan fick jag frågan "hur gammal är han nu?" och svarade "6 månader redan". Några minuter efteråt insåg jag att han bara var dagar från att bli 7 månader! Det känns som att man varje månad skriver att man inte fattar vart tiden tagit vägen, och det kan ju inte bli mer sant. Jag börjar få panik över att jag snart ska börja jobba, mannen ska vara hemma i två månader och sedan ska min lilla älskling börja på dagis. LÄSKIGT!

Den senaste månaden..
..har det kommit massa nya ljud. Bla mamama
..har han slutat att gå i gåstolen, han springer!
..har han blivit väldigt stabil och sitter perfekt själv
..har han börjat försöka att krypa. Att komma upp på alla fyra
går allra bäst i soffan eller i sängen, lite svårare på det hala golvet.
..har han börjat äta mat!
..har han börjat tycka att det är dötrist att byta blöja, det är roligare
att rulla runt som en galen mask!
..har Viggo börjat tycka att det är roligare att gå upp tidigt på morgonen
än att sova vidare.
..har han börjat skratta såfort vi skrattat

Idag är jag sugen på att dra in till stan (om man slipper ösregn) och kanske köpa lite dukar, kuddar och gärna något nytt sängset till grabben. Det skulle ju inte sitta helt fel! Sen är det ju det där med att vi ska spara pengar också..

Tortyr ja, det är så jag ser på en graviditet och förlossning. Jag ser inget vackert med gravida människor utan blir faktiskt lite illamående och tycker synd om dom. Men det får man ju inte säga högt för man ska alltid tycka att gravida är det vackraste som finns. Det tycker inte jag.

Anyways!
Något hände med min kropp när jag gick över det magiska steget till 20års åldern. Helt plötsligt så har jag ärvt min pappas förbränning och kropp och det är jäkligt svårt för mig att gå upp i vikt. Jag vräker i mig pizzor, chips och annan skit och håller mig på min vikt. Efter att jag fick Viggo har jag gått ner så jag väger mindre än jag gjorde innan. Startvikten var 55kg, sen gick jag ner till 52 eftersom jag spydde hela dagarna och nu är jag nere på 51. Så vad vill jag komma fram till? Jo att jag tycker att det är en ganska stor hysteri om hur kroppen ser ut efter att man fått barn - folk är besatta! När man gått ner alla kilo utan träning och något annat (jag var nere på 55kg när Viggo var 2veckor) så ska man hålla käften. Man får inte prata om att man har det lätt för sig för då tar alla andra mammor illa upp. Jag har aldrig skrivit om min vikt, aldrig haft något intresse av det heller. Det enda jag stör mig på är att hormonlinjen är kvar - men det får jag inte klaga på. Det enda jag märkte av var att mina höfter blivit större! Jag fick inte ihop mina jeans de första veckorna, men sedan "gick de tillbaka" till de normala.


Jag tycker att alla mammor ska vara otroligt stolta över sin kropp, och det vet jag att de flesta är också. Tänk vad vi gått igenom! Ett barn har skapats inne i våra kroppar och vi har fött fram en levande liten människa. Det är ju helt fantastiskt! Jag klagade på min kropp innan monstret kom - nu är jag stolt att jag gått igenom allt detta med livet i behåll ;)

Ja.. Vår @£!& jäkla TV är nu uppsagd och borta. Den funkade inte allt för ofta och så tyckte vi väl att 1000spänn i månaden för standardutbudet var lite väl mycket. Nu sparar vi pengar och jag slipper stå och svära och skrika på TV:n utan resultat. Nu laddar vi ner istället så jag är i stort behov av lite nya serier - tipsa mig!
Igår började vi se på Rederiet - haha! Det är inte klokt att hela svenska folket
var så besatt av denna serien, men det är lite sådär underbar nostalgi. :)

På morgonen kör vi på gårdagens Vakna med the Voice och sedan har jag lite halvkassa serier som är i bakgrunden när jag går runt här, jag hatar nämligen när det är tyst. Haha. Sjuka vardag..

Nu har jag kommit fram till att det inte är någon tand som får Viggo att gnälla och bete sig som ett riktigt litet monster, han har kommit in i en rikigt jobbig fas som jag hoppas går över väldigt snart! Ungen vägrar att vara ensam. Gåstolen duger knappt ens längre utan han ska alltid sitta bredvid, stå i ens knä eller så får man sitta bredvid honom på golvet.
Detta visade sig väldigt tydligt igår. Jag pratade med Andreas i telefonen och demonstrerade hur illa det var. Viggo låg på golvet och jag stod framför honom, såfort jag tog ett steg bakom honom så han inte såg mig började han gallskrika! Haha! Det var som att trycka på en knapp. Tyst. Gallskrik. Tyst. Gallskrik.
Troligen är det detta som spökar på nätterna också, han vaknar flera gånger och gnäller tills han får mat och sen somnar han med sin hand i mitt ansikte. Han måste ju känna att jag verkligen är där ;)

Nu blir det massa lek iaf. Jag springer runt och Viggo springer efter med gåstolen, kör tunnel mellan mina ben och skrattar så han håller på att dö. Sätter jag mig ner protesterar han så jag behöver då inte gå o träna!

Jisses.. Monstret har inte fått sitt namn utan anledning! På sista tiden har han vaknat mellan tre och fyra och tyckt att det är dags att leka en timme, sedan sova och sen drar det igång vid sex igen. Vad hände med att sova hela nätterna? Jäklans skit. Hoppas att det bara är en liten period han har som snart går över.
Där har ni en bidragande faktor till mitt fantastiska humör.
En annan är att monstret fått för sig att han ska gnälla 99% av dagarna. Varför vet vi inte men han går runt och gnyr som en liten skadad hund och tittar på oss. Han gnäller tom när han sitter och leker.

Kass uppdatering, jag vet. Orken och lusten finns inte där just nu och
helst skulle jag nog vilja stänga in mig själv i en glasbubbla i några
dagar. Gärna en glasbubbla som håller tankarna borta och där jag kan
sova och ha det helt jäklans tyst.
Tyst från både tankar och skrik.

Jag längtar hem
Jag vill resa
Jag vill sova
Jag vill skrika mig hes till bra musik
Jag är klumpig
Min rygg är åt helvete trasig

Bitterfittan ska nog låta bli tangentbordet..

Något av det värsta jag vet är folk som inte kan leva och skapa sina egna liv, som hela tiden tar efter andra och snor åt sig diverse saker. En av mina sämsta sidor är att jag kan gå och vara irriterad över något (eller på någon) väldigt länge, jag har svårt att släppa det helt enkelt.
Jag har haft många vänner som jag slängt åt skogen då jag insett att de inte kan leva själva - att de måste ha någon som de lever efter och som de kan ta efter. De kan inte komma på egna ideer utan snor gärna någon annans, de köper samma grejer, vill gärna umgås med exakt samma vänner, vill ha likadana kläder & samma frisyr, göra på samma sätt som någon annan, tar stora beslut för att man inte vill hamna efter osv.osv.
Jag hatar det!
Är det så förbannat svårt att leva ett eget liv där du
tar egna val istället för att vara en liten härmapa?

/ Väldigt trött på falska slynor.

Vilken jäkla go helg vi har haft, jag, tjejerna och Viggo. Vi har varit ute nästan hela dagarna och allt som har med en dator att göra har inte direkt prioriterats. SÅ nu blir det väl en bildbomb från en härlig lördag i slottsparken, igår blev det "bara" massa babbel på balkongen.

Dagen har varit underbar. Vi har myste med Viggo, shoppat lite och sedan hängt i slottsparken och njutit av vädret. Det är otroligt skönt att vara ute hela dagarna och Viggo somnade riktigt gött ikväll. Nu sitter vi och tar några öl o väntar på att maten ska bli klar - vårrullar med potatismos i, aioli och kött. MUMS!!

Somsagt så blev det lite bebisträff igår i det fina vädret. Vi drack kaffe, pratade massor och mös i sol och skugga hela dagen. Supermysigt! Viggos bästa vän Evelina var där och också Novalie som är så stor och duktig. Kryper runt som en tok och har tom tagit sina första steg utan att hålla i sig - det ni!

Vädret är fantastiskt och dagen är fylld av härliga människor!
Nu sover Viggo, sedan blir det mat och att göra oss iordning för stan. Där ska vi träffa Annicka och hennes Evelina och även Marlene och hennes stora tjej Novalie som tog sina första steg (utan att hålla i sig) häromdagen! Det är alltid kul att träffa både mammor men bebisar som är väldigt nära Viggo i ålder och de som har större bebisar, även om man blir lite rädd för vad som komma skall. ;)
Mannen åker till Sverige över helgen för att fira en vän så idag kommer hans syster hit för lite vin och mys, Anna ska också vara med och jag gissar på att hon kommer att vara med oss imorgon också.

Efter en kass natt och konstiga drömmar så har vi haft några mysiga timmar ute i solen. Äntligen är värmen tillbaka och det är ju perfekt att det blev på en röd dag så det blev familjemys! Vi drog ner och tittade på alla båtarna som ligger precis nedanför oss och njöt. Viggo var väldigt skeptisk till det där med att stå barfota på gräset, men efter en stund tyckte han om det. Helst satt han mellan oss och lekte med pinnar.

Någon dag, förhoppningsvis snart, ska en av mina gamla skolkompisar (kan man kalla de så? Vi gick i samma skola iaf) komma hit och klippa mig och mannen. Vi får väl se om vi hinner båda men Andreas är mest akut, hans hår växer som ogräs! Själv har jag inte klippt mig sedan förra sommaren så mitt hår skriker nog efter hjälp.
Funderar på att skaffa lugg men jag är väldigt osäker. Lugg ser oftast bäst ut när man har nedsläppt och det har jag nästan aldrig längre - vi får se hur allt blir.

Igår var det Jennifers dag och vi firade henne på Fridays! Vad kass jag är som inte tog bild på vad vi köpte till henne.. Anyways - det var en trevlig kväll med god mat, rolig sång och trevligt sällskap.

När man har tvättat så är Viggo gärna framme och drar ner alla kläder, och till slut hela tvättstället. När man fått iordning på allt igen så kommer mondret tillbaka - det är hopplöst vissa dagar! Nu på morgonen fick han tag i IKEA påsen med alla underkläder o handdukar i, mycket spännande! Även om en stor jäkla påse är framför honom så rusar han ändå - tok!