Jaha, då var dagen här då Andreas åter igen tröttnar på att hans hår växer för snabbt och rakar av det. Jag avskyr honom i rakat, så fult att jag knappt kan titta på karln! Jaha, hjälpa till skulle jag ju göra också och det blev ju inte riktigt som det skulle. Kolla denna länken så får ni se bilder som Andreas lagt upp. Haha.

Vi skrattade så vi grät i badrummet och när vi skulle lägga oss var det
samma grej. Han ser verkligen HEMSK ut!!

Jaha, då var vi igång igen med en snorig och hostande grabb här hemma. Känns inte rätt att skicka iväg honom till dagis och eftersom jag bara jobbar en dag denna veckan (förutom helgen) vill jag gärna komma iväg. Vilken tur att motti finns! Även hon är lite sjuk med då kan de snora ikapp där hemma. :)
Denna möjligheten hade vi inte haft om vi var kvar i Norge och detta är absolut det största plusset med att vi flyttat hem. Nära till familj som kan vara barnvakt och som gärna ställer upp!

Ja nu har det bannemig blivit mer scrapbooking-snack än på väldigt länge. Iallafall så måste jag få visa upp min stora, feta, underbara grej som fick följa med mig hem igår. Nu är jag trött på att ha tusen saker i tusen olika burkar, lådor och skrin - allt på en plats och märkt! Då vet man vad man har och vart - toppenbra!

Igår var vi iväg på äventyr med nya vänner. Det blev korvgrillning och lek i snön tills våra fötter blev kalla och vi drog oss hemåt igen. En supermysig stund som gjorde oss alla gott. Det är alltid härligt med nya vänner och Viggo trivs verkligen som bäst när det är mycket folk omkring. Detta med att komma upp när man ramlat med två lager kläder, overall och skor är däremot inte alls enkelt så ibland blev han liggande och väntade på att någon skulle hjälpa honom upp. Haha! Lilla Jaqui, som är ett år äldre, ville gärna ha med sig Viggo när hon sprang runt på lekplatsen. "Viggo! Koooom!", "Viggo också vara med!". De var så söta så hjärtat smälte. Jaqui sprang och tätt efter kom Viggolajnen.

Har fått en förfrågan om hur jag gör med mina stämplar. Jag är långt ifrån grym på det där med scrapbooking och väldigt långt ifrån Candras klass - hon är otroligt duktig, men roligt är det och alltid kul att göra något eget att ge bort.

Iallafall; jag stämplar alltid på papper som är syrafritt så köp alltid era papper i affärer som har ett sådant utbud. Stämplar man på vanligt papper så rinner stämplarna gärna ut och när man sedan färglägger blir det bara pannkaka av det hela. PLUS att det syrafria pappret är hårdare och färgen försvinner inte med åren.

Nu är vi hemma efter att ha busat med Elsa & Meja en stund ute i Öja. Kaffe för mammorna och galenskaper för barnen. Det är så himla mycket roligare i denna åldern när de kan leka tillsammans och skratta åt och med varandra. Skönt för mammorna också när man inte alltid behöver vara med på golvet. ;)

Nu drar jag och Viggo med Tess & Meja ut till mitt drömhus. Ja det är sant! Ninni och hennes lilla familj bor i ett otrooligt vackert hus och har utsikt över en mysig sjö. Vi har helt samma smak i inredning så jag dör lite när jag är där. Funderar på om jag ska flytta in, lite sådär i smyg. Borde väl funka?

Nu har vi firat mottilott med paket, tårta och massa kaffe. En supermysig eftermiddag med min familj. Viggo har varit både superglad, skitförbannad, ledsen och helt hypergalen. Blev en hel del bilder men av någon anledning fastnade inte min pappa på någon av dom. Viggo och Andreas är också mästare på att blinka på bilder så hälften är borttagna. ;)

Äntligen har jag knåpat ihop ett kort som jag är nöjd med. Mammas grattis-kort med nya tårtstämpeln från forma hantverk i Borås. Supersöt! Baksidan blev inte riktigt lika bra så den visar jag inte upp. ;)

Efter att ha slitit och stått som en majskrok hela dagen på jobbet igår var jag lagom glad när Viggo vaknade och var pigg klockan halv tre inatt. Vid halv sex somnade han, precis när jag hunnit somna ringde Andreas alarm.. Gaah.. Vid åtta gick jag och Viggo upp, iväg till dagis, sen jobb. Jag är dödstrött!!

Vi har ett litet matvrak här hemma som älskar att få smaka på mamma & pappas mat, sin egen är inte lika rolig och bäst är om man får äta något som kan doppas i..vadsom helst egentligen. Det har han lärt sig av pappa och man kan väl säga att det blir jäkligt kladdigt.

Ibland hittar man texter som fastnar på hjärnan. Såg en tavla på någon hemsida för ett tag sedan och har inte riktigt kunnat släppa det så jag knåpade ihop något eget och ramade in. Sovrummet behövde något nytt. :)

Det är nog den värsta frågan som finns. Jag tycker att det är superkul att laga mat, mindre kul att komma på vad som ska lagas.. Lättare var det på den gamla goda tiden när man bodde själv. Haha!
Iallafall så har vi löst detta nu. När vi bodde i Oslo började vi med "veckomeny" men sen tappade vi det lite när vi flyttade till Sverige, och det kan man ju förstå. Vi var ju i hemmelriket när vi vandrade in på ICA så då kunde allt hända. Nu har vi ju landat lite så nu har vi kört på detta ett tag igen - det är så jäkla mycket bättre på alla vis!
På söndagarna sätter vi oss ner och skriver en meny för veckan och sen åker vi och storhandlar. Man sparar både pengar o ångest - toppen!

Ja nu blev det väldigt mycket filmtips men i helgen såg vi en film som jag måste tipsa om. Se den!

Dream House, drama/thriller. Daniel Craig spelar huvudrollen och gör det grymt bra! Jag vill inte skriva vad det handlar om för då kommer jag bara att sabba hela grejen för er, men det är en liten lätt version av mind fuck kan man säga och en sådan film d'är man sitter och säger; "va?!" och  "jahaaaaa" mer än en gång.

Min motti är allt bra smart o finurlig ibland. Nu har jag härmat henne, och fått hjälp med det, så att man får mer översikt på vilka stämplar man har. Jag hade glömt bort vissa av dom helt o hållet, de ligger bara nedtryckta i en burk.
Nu har vi stämplat upp nästan alla som vi har, färglagt och satt fast på papper o in i en mapp. Supersmidigt! Försökte få till lite tema på sidorna också. Födelsedag, barn osv.

Viggo kan vår portkod, han är galen i datorer och han fattar hur man låer upp pappas mobil och att jag kan "dela" på mammas mobil för att kunna trycka på saker och skriva.. Vem kan han ha fått det ifrån tro?

Det har varit en supermysig dag som startade med att gudmor kom på besök, åt lite frukost och hade ett mini-maraton med Teen Mom 2. Sen kom våra efterlängtade vänner Tess & Meja på besök, de är äntligen friska! Om Meja och Viggolajnen var glada att ses? Jisses vad de fnissade och lekte ihop. Viggo jagade gosan och hon skrattade som bara den. Lite pussar ville grabben ha också men det fick han då inte!

Här får ni några härliga klipp för att liva upp denna fredagsmorgon. Tagga inför helg! Jag ska iofs jobba men det är helt okej på helgerna faktiskt och inte så långa dagar. Anyways..

En liten favorit här hemma är min fjäder extension. Piffar upp en vanlig och annars ganska tråkig, hästsvans. Min är med äkta svart hår. Tänkte mig att svart passar in i vilken hårfärg jag än har eftersom jag alltid är mer åt det mörka hållet.

Jag saknar verkligen att ha en katt att gosa med och om man inte hade behövt gå ut med en hund hade det nog stått på önskelistan också. Hundar kan man ju träna, de gör som man säger (oftast, om man inte har en hund som vi hade när jag var liten - han lyssnade bara på pappa!) och är lättare att ta med sig än en katt.

Mamma, du kan lugna dig, det blir inga djur här - men
man kan väl få drömma lite?

Ibland sitter vi och pratar om vilka raser vi skulle vilja ha och nu har vi kommit överrens om vilken hund vi skulle vilja skaffa. Vi har också kommit överrens om att det då är Andreas hund vilket betyder att han går ut med den. Inte jag.

Nu är det dags för lite filmtips igen tycker jag. Här ser vi jäkligt mycket filmer och just nu känns det som att det är lite torka på bra filmer, vi har inte så mycket att se fram emot. Men lite godbitar finns det alltid!

Romantik/humor:
What's your number är inte direkt ny, men här blir det bara romantik när jag är ensam så ni förstår kanske att det inte blir så ofta. Huvudrollen spalas av Anna Faris och hon är verkligen en favorit hos mig, så jäkla rolig!
Denna måste ni se. Inte supermycket romantik men lite sådär lagom, det är mer humor än kärlekstjafs. Skrattade så jag grät när jag såg denna!

Skräck:
Detta är en svår kategori då vi är väldigt kräsna med skräck och nästan aldrig hittar någon som man kan bli rädd av. Nu har vi iallafall sett Paranormal Activity 3 och den är som de första två, riktigt bra! Jag oppade till och satt med händerna framför ögonen mer än halva filmen - det är inte ofta det händer!
Sen tror jag faktiskt att en sådan film blir mycket mer läskig om man tror på övernaturliga grejer.

Humor:
The Inbetweeners är en sådan där film där man sitter o skäms åt personerna och knappt vet om man ska skratta eller gråta ibland. Rolig var den iaf, värd att se men ingen man ser igen.

Egentligen skulle vi ha varit i Varberg nu och hälsat på Gabriel, men det blev ändrade planer så nu blir det bara att slappa hemma. Det jag vet är att vi ska ta oss till Plantasjen och köpa lite blommor eller något liknande. Något måste hända i vårt vardagsrum innan jag får ett dampryck här hemma och börjar slänga färg på väggarna eller något..
Det blir ju heller inte bättre av att våra favoriter har en massa sjukdomar som aldrig verkar ta slut! Först går Tess runt med lunginflammation, så då kunde vi inte ses. Sen blev Kim sjuk en snabbis och nu Meja. Det var eeevigheter sedan vi sågs - dötråkigt.. :(

Nu får ni ta o hjälpa mig gott folk. Vart finns det snygga tvättkorgar som absolut inte är i plast och som har lock? Helst inte någon som är som den vi har nu, den är tydligen väldigt lätt att slita sönder.. Just nu vill jag börja gråta eller skrika (har inte riktigt bestämt mig än) när jag går in på toaletten och möts av denna synen;

..eller något i den stilen. Viggolajnen är iallafall snäll och hjälper till att säda här hemma. Torka golv och att torka av saker är väldigt spännande. Det där med att försöka äta lite skum från hinken (där vattnet & medlet till golvet är..) är en liten sport i sig. Viggo försöker och jag skriker till.
Men duktig är han allt på vissa grejer. Frysdörren blev väldigt ren!

Idag har jag och lillen knappt varit hemma något alls. Efter frukosten drog vi ner till stan. Hittade inte alls det vi skulle ha men jag hann bli kär i en uunderbar kofta som var på tok för dyr för mig. Jag sitter här o drömmer om den men skulle nog aldrig betala så mycket för en tröja.
Iallafall, något hittade jag men det får ni se imorgon istället.
När vi kom hem sov Viggo så han fick sova ute i vagnen. När han vaknat drog vi till mamma/mormor en sväng. Detta vet jag att jag längtade efter när vi bodde i Oslo - att bara kunna åka förbi mamma en snabbis.
Sen åkte vi hem för att åka vidare till Hampus och hans tjej Lisa. Kaffe, mys o babbel. Go dag - sociala som bara den!

Usch vad dålig jag har blivit på att blogga, men när fasen ska man ha tid?! När Viggo är vaken blir han galen om han inte får röra datorn och att blogga med en skrikande unge bredvid är inte så lockande. När han sover har jag annat för mig. Bloggen är inte så prioriterad längre.
Jag är lite less på det och känner att jag blir uttråkad av mig själv. Nu är det dags för lite ändring. Det kommer att bli färre bilder på Viggolajnen, mindre om honom helt enkelt och mer om allt annat. Viggo kommer fortfarande att vara en stor del av denna bloggen men han kommer inte längre att vara bloggen. Hänger ni med?

På något vis känns det som att Viggo först nu är en egen person. Han har en egen personlighet och är inte längre en del av bebisgänget. Bebisar drar jag lite över en kant (eller kam heter det tydligen), där är ju det mesta likt. De bajsar, äter, sover, skriker osv. Bebisar är ändå mycket mer lika än barn - och nu är grabben ett barn.

Nej, det är svårt att förklara men jag känner att jag måste dra ner på det där med att slänga ut hela Viggos liv på internet och lösenordsskydda vill jag verkligen inte - jisses vad tråkigt att aldrig få lite nya människors kommentarer på saker. Osv.osv.

Ja, nu har jag babblat klart för denna morgonen. :)

Det blev bannemig äventyr igår. Vi drog till Göteborg o Universeum! Jag och Andreas satt och skuttade lite i bilen för att vi tyckte att det skulle bli så kul - haha! När vi kom fram sa de att vi inte fick åka till undervåningen, en apa hade tydligen rymt. Vi försökte komma på något vis att lite sådär oskyldigt ta oss ner för att själva fånga apan, men det gick inte. Damn!
Vi började iaf vid de stora akvarierna och det var hur häftigt som helst, för oss alla tre. Viggo fick suuperstora ögon och stod och sa "titta, titta!" hela tiden. Han älskade det och hade nu kunnat stå där i en evighet.

Sådär ja. Nu har vi strtat dagen med nybakta frallor och städning. Vi är redo för äventyr! Vad tusan ska man göra egentligen? Det är frågan. Våra bästa vänner är sjuka (de blir fan aldrig friska! Buhu) så vi får klara oss själva idag. Nu sitter vi och funderar på om man kanske skulle ta en tripp till Helsingborg, eller Göteborg. Något måste iaf hända, här hemma vill vi inte vara en dag som denna.
Solen lyser fårn en blå himmel - dags att ge sig ut!

Jag hade lite ångest över gårdagens inlägg fram tills idag när jag läste era kommentarer. Det betyder mycket för mig att ni uppskattar det och att vissa tom känner igen sig och vet precis vad jag menar. Allt mörker man går igenom gör en starkare och jag hade inte varit den jag är idag utan all skit jag har bakom mig.
Det negativa är att jag har väldigt svårt att lita på människor, men det positiva väger över. Jag vet att jag är stark och klarar av det mesta. Tack för att ni är så fina! ♥

Häromdagen var vi på lekplatsen med Viggo. Han var inte på så jättebra humör, bara när han fick gunga och gå på gräset utan oss i närheten. En liten stund blev det iaf i solskenet men fy bubblan vad det blåser ute!

De senaste åren har det hänt massor här i världen. Saker är inte lika tabubelagda och alla är mycket mer öppna än vi var innan. När jag var liten pratade man inte om pedofiler och folk gick inte ut med att de varit med om övergrepp, inte som idag iaf. Det är så jäkla positivt att vi nu kan prata om det, lära andra om varningstecken och inse vad som pågår omkring oss.
Att vi är öppna om sådana saker gör det svårare för pedofilerna att ta sig in i barnens liv.

Mina föräldrar varnande aldrig för fula gubbar, och varför skulle de tro att det behövdes? Hur ska man förklara för sitt barn att det finns onda människor som döljer sig bakom en snäll fasad? Jag vill att min son ska veta om allt detta men jag vill inte skrämma honom och göra honom rädd, det är en tunn lina man balanserar på..

Jag blir lätt irriterad på folks fördomar och de är den största anledningen till att folk håller sig bland skuggorna och inte vägar prata om vad som har hänt. Åsikter om att det bara händer de som "själva ger sig in i det" eller folk som "inte fattar bättre" får mig att vilja skrika.

Såhär är det gott folk:
Pedofiler är de vidrigaste människorna som finns, värre än mördare, och de är väldigt, väldigt sällan som de är främlingar. Dessa sjuka människor (för det är ju något fel på dem) nästlar sig in, kommer nära, bygger upp tillit och trappar upp allt tills man är i en stor storm som man själv inte fattar hur man hamnat i.
De är smarta jävlar som ser till att barnet är i en sådan situation att man känner att man inte kan berätta. Man fattar inte förän det gått för långt, man får skuldkänslor och den skammen man känner är så vidrigt giftig.

Om en vuxen människa är väldigt intresserad av ditt barn är det tyvärr ett varningstecken. Man kan vara snäll, bry sig och vara en vän till familjen och att märka när någon tar det lilla steget extra - det är nog svårt. Om man inte själv varit med om det.

Många anser att jag inte ska skriva så mycket om vad som har hänt mig, att jag blottar mig för mycket för främlingar men jag hoppas, tror och vill att det jag skriver någon gång ska läsas av någon som är i den situationen som jag var i. Att denna personen kan inse hur fel det är och att det är okej att säga nej - att berätta. Det är därför jag väljer att skriva om allt detta, för att kanske kunna hjälpa någon annan - då är det värt allt blottande av själen jag någonsin kan utsätta mig för.

Jag berättade aldrig. Någon annan tog det steget åt mig och i efterhand är jag glad för det - för det var först då som allt tog slut. Mardrömmen. Det fanns många av mina andra vänner som visste och som jag nu i efterhand kan känna att de borde ha sagt något till någon, gjort något, men det är inte lätt när man är så ung.

När man träffar nya människor och pratar om tonåren så får jag fortfarande en klump i magen. Jag skäms inte längre för att berätta vad som hänt mig - men det är alltid jobbigt att inte kunna se tillbaka på mitt liv och le åt hur löjlig man var med sina små tonårsproblem, som de flesta andra kan.
När jag ser tillbaka skriker en röst i mig, den unga tjejen jag var sitter med trasiga armar, det spelas skrikig metal i bakgrunden, tårar rinner och jag ser mig själv ligga och ha panikångest om nätterna. Paniken av att vakna upp i ett sådant kaos som jag levde i - jag såg ingen utväg.

Men allt tog slut. Det blev bättre men det tog tid.
Gubbjäveln flyttade, mina föräldrar fick svar på varför jag varit den deppiga tjejen jag varit de senaste åren och jag fick hjälp. I samma veva fick jag veta vilka som verkligen var mina vänner. Vilka som fanns kvar när allt kom fram.
Jag har varit med om sexuell trakassering under två år och ett våldtäktsförsök. Varför tar det emot att skriva de orden? Det är för att samhället säger att man inte får prata om det. Åt helvete med samhället i sådana fall!

Skrik om du måste det, slå och gör sönder saker - men berätta!
Håll det inte inom dig för sådana saker äter upp hela in själ.

 

Gillar att Viggo står och viska "boppaboppa" när bolibompa introt spelas på TV.

Inatt hände något som är lika sällsynt som att träffa på en älg. Det händer, men det är fan inte ofta. Viggo har sovit hela natten! Imorse ringde Andreas mobil och jag fattade ingenting när Viggo inte låg mellan oss. WOHO! Sen att han skrek sig till sömn igår, ja visst är vi hemska?!, är ju en annan femma. Men nu går läggningarna liite bättre och jag hoppas på att vi kanske kan få iallafall en till hel natts sömn.

Tänk om jag sett kvällens avsnitt av "Livet blir bättre" när jag var 13 år..

Viggo har fortfarande inte gett mig en förklaring till att han har skrikit halva natten. De stunder som han inte skrek låg han antingen över mig, med röven i mitt ansikte eller drog mig i håret. Bra natt.. Min nacka värker, jag är snorig, hes och har bannemig ont i hårbotten..

Hittade denna smarta lilla grejen på Ellos. Hylla, förvaring och tvättkord i ett! Vore perfekt då vår tvättkorg inte alls mår bra längre. Viggo har slitit sönder den helt enkelt (fråga inte!) och vi behöver en ny. Gärna en som Viggo inte fattar hur han får upp så att det ligger smutsiga underkläder i hela lägenheten. Mysigt..

Igår fick jag mig själv att framstå som en mästerkock på jobbet. Stod och pratade med min kollega om att Sveriges Mästerkock skulle börja och att det hade varit kul att se vad dom hade sagt om min mat.
- Jaha, kan du laga mat?
- Jajo jag tycker är är jäkligt kul iallafall och jag har ju jobbat på restaurang.
- Jaha! Vad kul!
Sen stod jag och tänkte på att vad tusan., nu känns det som att jag lurar henne - jag är långt ifrån grym. Kan inte alla laga mat? Andreas är iofs kass på det där med kalla såser. Det han tycker är gott är ganska.. vidrigt. Men det kanske är en smakfråga.
Och jaa - ni vet väl hur kräsen jag är? Det spelar ingen roll. Mitt jobb i Norge tvingade mig till att laga massa fisk och konstiga norska rätter, de tyckte jag inte alls var gott men det var kul och laga och folk gillade det.
om jag ska söka till Sveriges Mästerkock? Aldrig i livet. Men det kunde ju vara kul att höra vad de hade att säga om rätter som man gör hemma och själv tycker är svingoda.

Hittade en bild på mobilen som jag tog när vi hade mammornas-kväll.ute för ett tag sedan. Denna skapelsen hänger utanför en kiosk här i Halmstad.

Min lilla pojk har verkligen ärvt mitt humör - och det kan jag säga, för er som inte känner mig, att vi föräldrar tycker är allt annat än kul. Han är så bestämd och envis att det inte är klokt och när något inte går som han vill slår han antingen på det eller skriker. Jag gör exakt samma sak.
Allt är på Viggos villkor och han gör saker när han själv vill det. Igår hjälpte han mig att lägga in tvätt i tvättmaskinen fram tills han snubblade på en tröja, skrek på den och gick därifrån. Viggo i ett nötskal och det hade likagärna kunnat vara jag, haha!

Iallafall.. Nu har Viggo lärt sig att pussas (åh vad jag längtat) och han putar med läpparna, pussar och sedan öppnar han munnen och säger: baaaaaa! Jag vill ju alltid pussas med honom men när han inte vill säger han nej, skakar på huvudet och går - eller trycker bort mitt ansikte..
Att få en bild på dessa pussar är nästintill omöjligt så detta var det bästa vi kunde få till;

Då var det måndag igen och vardagen knackar på dörren. Jag och Viggo tar en sovmorgon, myser, leker och det slutar alltid med att vi stressar iväg till dagis. Eller ja, jag stressar medan Viggo springer runt, sliter av sig mössan, hittar något att leka med osv.
Helgerna är iallafall härligast. När vi bara kan mysa, vara tillsammans alla tre och det blir alltid en rejäla frukost. Jag gillar att gå upp en stund innan Andreas, baka lite och slänga ihop något annat gött. Viggo älskar att få titta på när man är i köket (och provsmaka) så han är gärna med.

Har jobbat hela helgen, måste bli bättre på att äta riktig mat på jobbet på helgerna också.
McDonalds och kebab på två dagar. Inte okej.
Två påsar chips, gott men kanske inte heller okej.
Måste kolla upp det där med pommes frites kropp..

Har en giraff en hals eller nacke? Visstfan säger man hals? Undrar om de lätt
kan bryta sin hals/nacke. Måste se väldigt konstigt ut..

Är zebror de enda svartvita djuren?

Måste sluta lägga hårtorken (som då alltså är på för full fart)
i handfatet. Kan vara vatten där = kan dö. Onödigt!

Ni missar väl för bövelen inte att Gladiatorerna startar på TV4 ikväll? 20.00 folkens! Jag hoppas bannemig att det är några heta hunkar som man kan få vila ögonen på lite, det ser ganska lovande ut. När det gick när man var mindre hade jag en stor favorit: Zeke. Han dog ju tyvärr i en bilolycka - damn..

Fyfan vad less jag kan bli ibland på vilka drömmar och tankar man får av alla filmer man ser. Ja då tänker jag mest på de romantiska. Ni vet vad jag menar; man tittar på en film med en skithet kille som har lagom stora armar (ja det är viktigast för mig) och en lagom tydlig tvättbräda, en tjej med perfekt hy och lagom mycket självfall i håret.
Men skitsamma - det är inte utseendehets och perfektionen jag stör mig på - trofan att man är så het när man är rik och har massa människor som tar hand om minsta lilla millimeter av din kropp. Right?

Det som jag stör mig på är när man sitter och tjuter till när de kysser varandra. När allt byggs upp och så kommer en typisk filmkyss - ni vet en sådan som ser så perfekt ut att man nästan dreglar lite samtidigt som man blir röd om kinderna?
Är kyssar så i verkligheten? Kysser man alltid den man älskar med den känslan som filmen skriker ut ur TV:n? Svar nej. Det är kanske lite slafsigare, inte lika hett innan läpparna rör vid varandra och oftast ganska hastigt.
Och när fan ska man hinna med sådana kyssar förresten?

Jag minns första gången jag kysste Andreas, ja det var ju jag som fick ta det steget för han verkade inte riktigt våga. Som jag minns det så var det som på film, allt omkring stannade upp och hela kroppen skakade. Jag var så jäkla tokig i honom redan då och ville helst bara slänga mig över honom, men jag lugnade ner mig lite och efter den kyssen satt jag och fånlog hela vägen hem.

Vart vill jag komma?
Nej, ingenstans kanske. Mer än att jag stör mig på de där förbannade filmkyssarna och att jag önskar att man kunde ha fler av den sorten i sitt eget lilla liv.

Denna morgonen vill jag tacka vår son för att han inte var vaken igår och dagen innan det som han varit så många kvällar innan. Jag vågar däremot inte tro att det är över för den delen och jag slår hårt i allt trä jag ser här hemma, men tack grabben för dessa två kvällarna som mamma o pappa fått ha för sig själva!

Vilken tur jag har som har så underbara människor i mitt liv. Igår var jag och Viggo iväg och hämtade ut ett paket som kommit med posten hela vägen från Norge. Det var en present/julklapp till Viggolajnen så så fort jag kom hem slet jag upp paketet och där i låg världens tuffaste mössa och en tvål som luktade ljuvligt!
Man vet att man har ett jävligt bra liv när man har vänner som man inte träffat på länge som tänker på en när de ser monstergrejer, dödskallar osv. DET är lycka och tur det!

Nu är det bokat och klart. Den 9:e februari åker jag och Andreas till Amsterdam för en helg. Bara vi två! Oj vad vi längtar, det är allt vi pratar om här hemma tror jag. haha! Och bara så ni vet; man kan faktiskt göra annat i Amsterdam än att röka på. Det finns hur mycket som helst! Billigt, lagom långt bort och helt nytt för oss båda.

När det var mellandagsrea jobbade jag varje dag så det blev inte att jag hann ner på stan. Igår jobbade jag inne i stan däremot så när jag lämnat Viggo mötte jag min kära sambo på stan, vräkte i mig kebab och sedan blev det allt lite fynd ändå.

På H&M blev det bara basic, som alltid behövs men som ofta är ganska
tråkigt att köpa. Sen trillade jag in på BikBok (som suger i Sverige btw!)
och hittade en tunika för 29kr! HALLÅ?! Klart den fick följa med,
Och en vanlig vit T-shirt, och en tubhalsduk..

Nu ni, kära moralmorsor, ska ni få något att bita i! När vi var på McDonalds i förra veckan fick Viggo sitt första Happy Meal. Om han var lycklig? Ja. Om han vräkte i sig? Ja. Himlans skönt att jag och Andreas fick ha våra pommes o burgare ifred denna gången.

Som förra nyår som spenderade vi vår tid med familjen i Skåre, det hoppas jag blir en tradition. Alla syskonen var hemma och vi åt så himlans god mat, drack supermumsig champagne och pratade om allt mellan himmel och jord - som alltid. Viggo trivs så bra bland folk och älskar att få komma hem och träffa alla fastrar och farbröder, farmor och farfar.

På nyår var det iallafall full fart och Viggo fick sova och vara vaken precis som han ville.

Nu sitter jag och slappnar av med två skålar chips, dipp och cola. Eller ja, colan står kvar i kylen och jag orkar inte resa mig upp igen.. Vi har haft ett supermysigt nyår i Skåre och det känns alltid tråkigt att åka därifrån. Idag var det däremot 1 dm snö när vi vaknade så jag längtade allt lite till västkustens gröna gräs och kala gator.

Bilresan hem gick både bra och dåligt, det är så jäklans svårt att roa grabben när man redan suttit i några timmar så idag tittade vi på Pingu, Nalle Puh, Luftens Hjältar och lite annat på youtube. Skönt för min arm att mobilen passade precis mellan bygeln till Viggos stol och nackstödet. Fyfan vad vi mammor är grymma på att lösa saker och ting!